Om man går på en kyrkogård så ligger där hundratals människor nedgrävda som alla hade så mycket att göra, fyllda kalendrar och de var så upptagna, ju större stenar, desto mer upptagna var de, och nu gör det varken till eller ifrån. De är döda. Stannade världen?

Inte alls. Tvärtom, det har gått fortare och fortare sedan de dog. I slutändan är det inte viktigt hur andra ser på oss och vad vi tror att vi gjort eftersom det är förgängligt. Hur många har inte försakat vad de verkligen ville och strävat efter att vara "normala" trots att de själva ville göra helt andra saker?

Det som är intressant är om du kunnat leva ditt liv som du ville leva det. Om det varit ditt liv. Många människor lever liv där de är berömda, hyllade och får materiell framgång, men likväl har de inte lyckats leva sitt eget liv, utan kastas fram av andras förväntningar och påverkan. Vi kan leva men vårt liv saknar innehåll.

I dag kan du börja skapa ett rikare liv. Det behövs inga drastiska åtgärder. En första start kan vara att fundera över vad du håller på med. Det kan låta enkelt men majoriteten av befolkningen kommer inte att ställa sig den frågan under det kommande året.

Sedan kan du fråga dig varför världen ser ut som den gör. Folk tänker inte. De existerar och reagerar kortsiktigt i stället för att försöka styra sitt liv på ett sätt som ger det innehåll och förhoppningsvis gör världen till ett bättre ställe för alla.

Vi lever dag för dag, timme för timme, men vi är mer passagerare än lotsar i vårt eget liv. I dag kan vi inte titta framåt, men redan Lenin sa att människan är produkten av sin miljö. Titta på den miljö du lever i och vad du gör.

Låt oss sedan gå vidare och göra en liten hemuppgift. Som i skolan. Låt oss titta framåt hur vi har det i framtiden. Skriv din egen dödsannons. Det är enkelt. Du kan få uppslag på bra texter i dagstidningarna. Sätt en dödsdag, som till exempel din 78-årsdag, och börja skriva.

När du skrivit klart kan du fundera över om det "normala" livet verkligen hade så mycket att erbjuda, om det var värt det. Är det verkligen ditt liv du vill leva? Om inte, det är dags att fundera på hur du ska göra med den tid du har kvar.

Någon sa en gång "Life is what happens to you while you´re busy making other plans". Vi säger att vi inte har något val. Att vi måste jobba, städa, fixa, ta hand om familjen, plugga, utveckla oss, träna. Ofta är livet så fullt av saker som måste göras att man nästan tappar andan. Och orken. Resultatet förblir det samma: en plågsam, gnagande känsla av att inte räcka till och en misstanke om att alla andra lyckas mycket bättre än man själv.

Det viktigt att då och då stanna upp en stund och tänka igenom vad du verkligen vill. Vad är viktigt i livet? Vad kan man rimligen förvänta sig av sig själv och andra? Hur mycket får det kosta? Och då talar jag inte om pengar, utan om det själsliga kapitalet.

Inre trygghet bygger man inte bara genom att klara av alla utmaningar, det stärks också av att man tar ansvar för sig själv. Att man säger nej, sätter gränser för vad man förväntar sig av sig själv. Ett av de första stegen är att acceptera att man inte är någon övermänniska och att det är helt okej. Det är nämligen ingen annan heller, även om det kan se ut så på ytan.

När det kommer till kritan handlar livet inte så mycket om vad du uträttar, som om vad du upplever. Eller för att ta till en gammal klyscha, det är inte destinationen som är viktigt, det är resan dit.

Det enda vi vet med säkerhet är att vi har fötts och att vi ska dö. Det är vad som händer däremellan som är intressant, varför inte ge sig tid att uppleva det? Många tycks se livet som något som måste erövras innan de kan njuta av det. När alla bitar fallit på plats och vi äntligen har lite tid över - då ska vi äntligen börja leva.

Det är som att tillbringa all sin tid i en vänthall. Vi drömmer om hur underbart det ska bli när vi kommer fram. Men egentligen sitter vi still på samma eländiga plätt.

Ett viktigt steg är att försöka finna njutningen i små saker, att våga vila i nuet och sluta oroa sig så mycket för den morgondag du ändå inte kan göra något åt. Till stor del är det en fråga om att prioritera din kraft. Att lägga tid på sådant du kan påverka. Det vill säga din egen situation och din egen sinnesstämning.

Räkningarna blir inte betalda snabbare för att man ligger sömnlös och grämer sig. Konflikter blir inte lösta för att man ältar dem om och om igen inom sig, påpekar Lennart Davidsson. Däremot vet jag av erfarenhet att man mår bättre och klarar mycket mer om man tar hand om sig själv genom att sluta kräva så mycket och vara lite förlåtande i stället.

En bra grundregel är att behandla sig själv som man behandlar sina vänner. Ge dig samma råd och förståelse du skulle ge dem. Var lika tolerant och förlåtande. Och bestäm dig för att du förtjänar att må bra. När du väl fått in vanan är det inte svårare att ta hand om dig själv än att lägga all kraft på att låta tankarna springa vilse i problemens labyrint. Genom att koncentrera sig på det som är bra och att försöka se lösningar i stället för problem, bygger du upp en inre styrka som hjälper när det mesta känns tungt. Men för att göra det måste du ta dig tid med sig själv, och verkligen arbeta med att komma fram till vad som är viktigt i livet och varför.

Att en inre trygghet är en lång process som handlar förvånansvärt lite om yttre framgång. Tvärtom, en nyligen publicerad amerikansk undersökning visar till exempel att personer som förväntar sig ovanligt mycket av livet och sig själva, och som inte tar sig tid att stanna upp i nuet och glädjas över de små detaljerna, påtagande ofta drabbas av djupa depressioner, magsår och andra stressrelaterade symptom. De har även betydligt lägre självkänsla än genomsnittet. Trots att de på ytan verkar både tillfredsställda och framgångsrika. Om man ständigt väntar på att livet ska börja, kan man inte njuta av det.

För visst finns det mycket att glädjas över även när vardagen känns tung. En vacker soluppgång, en blommas doft, ett leende från någon du håller kär, eller bara en extra lång, skön morgon i sängen - härligt befriad från alla måsten.

Det viktiga är att komma ihåg att man inte måste förtjäna lycka. Man måste inte lida och kämpa för att få kosta på sig att bara njuta. Om man börjar leta efter glädjeämnen i vardagen blir det snabbt en vana. Och om man hittar små oaser i tillvaron blir det också lättare att ta tag i tyngre saker. Men vad gör du då när du sitter fast i en ond cirkel av krav, och demonen otillräcklighet tycks ha byggt ett bo på axeln och ständigt viskar tvivel i ditt öra?

När man känner att man börjar fastna i ekorrhjulet eller centrifugen har man faktiskt ett val. Man kan välja att hoppa av. Att stanna till en stund och andas och försöka vara lika förlåtande mot sig själv som man är mot dem man älskar.

Där vi arbetar för att möta budget, jagar livet ur oss för några pinnhål till och ska vara alla till lags. Hela hetsen att vara som alla andra har ödelagt mer mänskligt liv än något vapen och det är dags för dig att vägra bli offer.

Det är först när vi konfronteras med vår egen dödlighet vi inser hur viktigt det är att ha hejdundrande kul och leva ut vår livsglädje. Sluta fundera över pensionspoäng och saker du inte kan påverka, och lev, här och nu. Du kan gott fria till någon du varit hemligt förälskad i, det bådar gott mitt i veckan.

I dag är en perfekt dag att säga upp sig. Dagen passar även till att bjuda in sig själv till andra för att brassa lite käk och ta ett par glas vin. Var inte så himla "normal". Det har du inte mycket för.

Stanna upp och njuta av ögonblicket. Dra åt handbromsen i ditt liv och lukta på en blomma, betrakta en vacker vy eller njut någon bra musik!

Ibland kanske du känner att livet rusar förbi dig i ett rasande tempo. Ungefär som i Madonnas video, där hon står mitt i en motorväg och allt bara händer omkring henne. Jag tror att vi är många som känner likadant idag. Vi känner pressen på oss att vi ska hinna med allt, men mitt i all stress glömmer vi bort oss själva. Jag kan inte tänka mig någon som ligger på dödsbädden och önskade att han jobbade mer. I det läget ångrar man nog i stället att man inte ägnade mer tid till barnen eller gjorde saker som man egentligen ville göra. Jag tänker inte ligga på dödsbädden och ångra något som jag aldrig gjorde!

Unna dig att göra det du verkligen vill göra! Hur många gånger har du struntat i att göra det du vill för att du måste städa, diska eller nåt annat som du "måste"? Vad spelar det för roll om ett år om du städar nu eller i morgon? Jag bryr mig heller inte så mycket om vad folk tycker och tänker om mig. Så länge jag mår bra och ingen annan kommer till skada, så kan det inte vara dåligt. Om jag sedan får höra skitsnack, så brukar jag tänka: Vems är problemet? Är det mitt problem? Förmodligen inte, eftersom jag inte bryr mig. Är det någon annans problem? Förmodligen eftersom de verkar bry sig. Jag kan inte göra något åt att de har problem. Jag har nog med mina.

Vadå måste? För att kunna må bra, behöver vi skala bort en massa "måsten" som vi har. Betänk att det finns bara två måsten: Att dö och att välja. Det är de enda vi egentligen måste. Först när vi har det medvetandet är det möjligt att till fullo njuta av tillvaron.

Sund nyfikenhet är nyttigt! Låt dig inte skrämmas av det okända. Om du hela tiden söker det trygga och invanda, kommer du inte att utvecklas som människa. Försök i stället att vara nyfiken på det du inte känner till. Se möjligheter i stället för hot i förändringar. Med den filosofin kan du bli av med en massa ångest och oro och i stället njuta av livet och alla möjligheter som det har.

Föreställ er en vanlig vardag

När du har sovit färdigt vaknar du plötsligt med ett leende på läpparna och lovordar högljutt den nya dagen. Efter en kort lekstund och en frukost i egen takt påbörjar du resan till jobbet.

På vägen ler du glatt mot alla människor. När någon ler tillbaka stannar du till och sträcker fram armarna: "kom och kramas!" På perrongen får du plötsligt syn på något skräp av ett slag du aldrig tidigare skådat. Du sätter dig ner på huk en stund och begrundar detta nya, innan du smakar lite lätt på det, lägger tillbaks det och går vidare vis av din nya upptäckt.

Resan tar sin tid, men när du väl kommer till jobbet är det ingen tvekan om att du kommit rätt. Du känner den där speciella lyckan som du bara brukar känna här. "Titta!" ropar du glatt, pekar på chefen och tänker: "Där är han som är här varje dag!" Du springer fram och hoppar upp i knät, och ni kramas en liten stund som ni brukar göra.

Vid datorn upptäcker du en ny funktion som du aldrig prövat tidigare. Du tänker "den här kan jag ha nytta av" och övar därför den nya funktionen i en halvtimme till dess att den verkligen sitter.

När halva arbetsdagen har gått har du träffat så många spännande personer, lärt dig så många nya saker och funderat så mycket över hur allt här i världen hänger ihop att du bara måste ta igen dig en stund. Du ser dig om efter någon att sova ihop med men ingen verkar ha lust just nu. Du går och hämtar din jacka, som brukar vara mjuk nog. Sedan kryper du upp i kontorsstolen, lägger huvudet mot jackan och gnuggar ansiktet hårt mot tyget tills det känns så där härligt pömsigt, och sover en stund.

När du vaknar igen är det dags att fika. Du tittar dig yrvaket omkring, ler mot människorna runt bordet och undrar hur du hamnade här. Medan ni fikar kommer du på att det snart är dags att gå hem. Du börjar längta dit, och framförallt efter dom som alltid finns därhemma. Du blir till och med lite fnissig när du tänker på hur kul det ska bli att komma hem, och du skrattar högt vid fikabordet så att de andra kan få dela din glädje.

På tåget känner du plötsligt en intensiv känsla av hunger och reser dig genast för att gå bort till mannen på andra sidan som äter banan. Du vill inte vara ofin och tigga så du sätter dig bara i knät på honom och hoppas att han ska förstå, vilket han naturligtvis gör. Du ger honom en blöt puss med öppen mun på örat som tack och hoppar ner, vänder dig om och vinkar.

På perrongen tänker du på det där skräpet igen. Du går en stund där och letar, men förgäves: det är borta. "Undrar vart det har tagit vägen?"

Väl hemma igen möts du av din familj som du älskar så mycket. Det är så skönt att vara hemma igen att du springer fyra varv runt lägenheten och bara skriker högt av glädje. Efter att ha ätit, lekt och läst under ett par timmar får du lust att springa ett glädjevarv igen. Du skrattar nästan hysteriskt och stöter i väggar lite här och där. Någon i familjen förstår att du är trött och lyfter upp dig i famnen.

När ni gör er klara för sängen ser du plötsligt att den andres tandborste inte är riktigt lik din och föreslår därför att ni byter en stund för att få lite skojig omväxling. När du är färdig lyfter någon till sist upp dig igen och bär dig till sängen.

Där gosar ni en liten stund innan du börjar blunda. Snart drömmer du en härlig dröm om allt som hänt under dagen. Allt som var precis som det brukar. Och så om det där skräpet. Undrar vad det var för något? Du bestämmer dig för att känna lite på det igen om du hittar det imorgon och somnar med ett leende på läpparna.