Jag hörde en berättelse om när Dalai Lama var på ett seminarium I New York angående självkänsla och självförtroende, han hörde på alla föreläsarna i en och en halv dag innan det var dags för honom att prata, och då sade han att jag förstår egentligen inte alls vad ni pratar om, men jag förstår att det är ett problem i Västvärlden då alla människor hela tiden försöker vara mer eller mindre än den dom redan är men i Tibet har vi inga sådana problem vi är bara är den vi är varken mer eller mindre och då har vi inga sådana problem som de ni pratar om, det hela handlar om att, är vi bara den vi är varken mer eller mindre då har vi inga problem med varken självkänsla eller självförtroende.

Du kan inte vara någon annan än den du redan är "dig själv", är du bara den du är varken mer eller mindre är du sann mot dig själv. Genom att vara den du verkligen är hel, verklig och sann så kommer du i kontakt med hela ditt sanna jag, att vara hel, verklig, sann och äkta, innebär att alla våra dolda sidor kommer i dager, då alla är vi allting. För att bli sann och äkta så gör, var och agera hela tiden utifrån att det känns rätt för dig, det handlar inte om att vara perfekt eller ofelbar, vi har alla gjort misstag, lär av dom och gå vidare. Men det krävs mod och öppenhet för att uppå äkthet att kunna säga till sig själv och hela världen vare sig ni gillar det eller inte så här är jag och sedan leva med denna sanning. Är vi oss själva så blir våra tankar, känslor, val, handlingar samt beslut äkta och sanna. Vi känner att vi lever fullt ut. Vi bygger våra liv utifrån vår inre styrka.

När du upptäcker din grundläggande natur, då vet du vem du är. Då finns förmågan att förverkliga allt vad du vill, eftersom du är din energi med en omätlig kraft. När du vet vem du är så lever du utifrån vad ditt inre sanna jag tycker, tänker och känner. Upplevelsen att vara "självrefererande" betyder att vår inre referenspunkt är vårt eget inre sanna jag.

Motsatsen till detta är att du agerar utifrån vad andra, tycker, tänker och känner. Då söker du hela tiden godkännande från andra för att bli omtyckt, bekräftad samt älskade. Detta innebär att du blir "objektsrefererad" att du påverkas av allt som sker utanför dig själv såsom situationer, omständigheter, människor osv. Du söker hela tiden efter godkännande från andra.

Ditt sanna jag som är din ande och själ är fullständigt fritt från sådant. Ditt sanna jag är orädd för varje utmaning samt ödmjuk inför allt och alla. När du vet det kan du tackla alla händelser som dyker upp. Du gläds över att du är du, oavsett vad andra människor kanske säger. Det är du som måste leva med dig själv. Det goda du finner inom dig själv är det som är viktigast. Om du är i harmoni med dig själv, med ditt sinne, din kropp och din själ behövs inget annat. Det finns ingenting som inte kan övervinnas.

Att finna sig själv att vända blicken inåt är det viktigaste i livet för att få reda på vem jag är. När du vet det kan du tackla alla händelser som dyker upp i ditt liv, du gläds över att du är du, oavsett vad andra människor säger och tycker. Vad vet de ? De lever inte ditt liv, det är du som lever med dig. Om du är i harmoni med dig själv, med ditt sinne, din kropp, dina känslor och din själ så behövs inget annat.

Det finns ett skäl till varför du finns till men har du försökt finna det skälet ? Har du utnyttjat hela din potential ? Vad är det som motiverar dig att vara den du är ? Är det pengar och samlandet av materiella belöningar eller något annat ? Om du är kock kan du laga mat med kärlek och veta att den mat du lagat till äts av någon vars liv kommer att förlängas. Om du är läkare, handelsman, advokat, snickare eller något annat har du möjligheten att berika andra. Ditt arbete kan ge dig en känsla av tillfredsställelse samtidigt som du kan känna dig ödmjuk inför det faktum att du får tjäna andra genom det yrke du valt. När du går genom livet ska du ha ett syfte och inte bara vandra omkring utan ett syfte med din vandring. Det finns tillräckligt med människor i världen, som går dit vinden blåser. Om du skall hålla dig till ditt syfte innebär det ibland att du måste gå mot vinden för att nå ditt mål.

Om du känner att du inte är någon genom att andra människor tycker och tänker åt dig. Då måste du börja känna efter hur du verkligen vill leva, känna efter vad som känns rätt för dig utan att vara rädd för vad andra ska tycka och säga.

Om du börjar att skilja på vem du är och på vad du har och gör samt presterar så hittar du tillbaks till ditt rätta sanna jag. Lär känna dig själv genom att vara den du är varken mer eller mindre sann och äkta, men för det mesta vill du vara mer eller mindre än den du redan är, men du kan inte vara mer eller mindre än den du redan är.

Lev din inre sanning, lyssna på din inre visdom, ditt hjärta eller intuition. Denne vår inre vägledare som leder oss rätt i livet om vi lär oss att lyssna .Denne ser våra liv utifrån ett helhetsperspektiv som från toppen av ett berg .Om vi inte lär oss att lyssna inåt att använda intuitionen, hjärta och vår inre guide gör vi hela tiden felsteg som skadar oss. Genom att lyssna inåt kommer vi i kontakt med helheten i våra liv. Genom att ha tillit och tro till vårt hjärta och intuition blir vi varsamt vägledda genom livet. Genom att lyssna inåt och följa med, det är att vara med den levande verkligheten i ögonblicket. Vårt hjärta och intuition är alltid i ögonblicket i här och nu. Det handlar om att gå ur vägen för oss själva och vårt jag och våra ideer om hur det ska vara.

Att förnimma det osynliga

För att något ska synas behövs ljus. I mörkret är allt dunkelt och oklart. När solljuset reflekteras i föremålen framträder de tydligare. Deras gränser, strukturer, former och färger blir synligare för ögat.

Det är likadant med oss människor. Ju mer ljus vi reflekterar, desto tydligare blir vi för omgivningen. Genom att kasta ljus över våra olika delar och fundera över dem kan vi bit för bit lära känna vårt sanna jag, den person som vi är utan att vara styrda och begränsade av egna och andras livslögner (värderingar), och vår anpassningsförmåga (trosuppfattningar).

När vi släpper in ljuset och låter det reflektera i våra olika vrår och gömmor framträder vi klarare. Samtidigt blir vi upplysta och kommer till olika insikter.

Svårare än så är det inte, ändå är det alltför få som gör det. Idag är denna kunskap tillgänglig för alla. Du behöver inte gå i kloster, bli medlem i en sekt eller bekänna dig till en viss religion för att sträva efter upplysning.

Det räcker med viljan, sedan tar det sin tid och kräver ditt engagemang.När vi föds är vi som en stor öppen bok oskriven. En oerhört stor mängd information ska lagras och präglas in under en relativt kort tid. När vi växer upp samlas en massa erfarenheter i vår kropp både kunskap, dumheter, smärta och glädje. Alla upplevelser från barndomen lägger sig i olika lager inne i vår kropp.När vi blir vuxna kan de behöva bearbetas och belysas för att kunna lösas upp. Vi behöver se på vad som samlats och rensa ut och välja vad vi vill behålla.

Det finns många dimridåer som hindrar oss från att se verkligheten. Medvetenhet kan bitvis vara smärtsam. Inom den västerländska kulturen bedöms vi bara efter vad vi gör, har och presterar, utifrån ett jämförande, bedömande och värderande perspektiv som ska ge en mening åt det konstruerade. Vad händer om vi ser igenom allt detta ? Då ges förutsättningar att skapa något som har ett bestående värde för både vårt eget och andras liv.

Det finns ingen som är precis som du. Du är en unik människa. Det finns ingen man eller kvinna som är precis som en annan. Vi har olika föräldrar, genuppsättning, uppväxtmiljö, erfarenheter och personlighet. Fastän vi är unika varelser försöker vår samhällsstruktur ändå att få oss att tro att vi ska vara som alla andra. I skolan har dogmen länge varit att alla behandlas lika, men hur många mår inte dåligt av detta ? Enligt läroplanen ska alla behandlas som individer men så sker sällan mest på grund av att det saknas resurser, därför behandlas alla elever lika. De flesta företag och organisationer försöker också behandla sina medarbetare lika och få dem att anpassa sig till företagets värden så att de passar in. En modell, ett koncept eller en metod ska gälla för alla anställda.

Men det går inre att bunta ihop oss människor och påtvinga oss beteenden, metoder, koncept eller slagord som inte stämmer överens med våra egna värden och vår kapacitet. Vi kanske pratar eller agerar som om vi tycker så, men bakom döljer sig en rädsla för repressalier eller för att förlora arbetet. Vi kanske är rädda för att såra någon eller också finns det en osäkerhet för att inte passa in i sammanhanget. Därtill kommer att de flesta inte har arbetat aktivt för att bli medvetna om sina egna värden, och då är det svårt att relatera till något värde överhuvudtaget. För hur ska vi kunna förverkliga någon annans värden om vi inte ens kan förverkliga våra egna ?

Men vårt samhälles kollektiva livslögner tvingar oss att spela med i detta spel. Som går ut på att i mesta möjliga mån försöka efterlikna alla i vår sociala omgivning när det gäller vårt sätt att vara, leva och agera. Det handlar om att lära människor att utveckla sig själva och använda sin egen förmåga. Det är enbart det som kommer inifrån, det som vi tror på av hela vårt hjärta, som kan skapa en genuin, inre motivation. Detta behövs för att få de önskade förändringarna till stånd. Utan detta kan inget förändras i grunden.

Hur vet du att du träffat rätt ? Det är när ditt inre vibrerar av livsglädje och kraft och du känner att det du gör nästan går av sig självt. Det är när din passion till livet är väckt och du har vaknat ur din slummer. Lyssna till din inre röst, ditt sanna jag, intuition eller ditt hjärta. Leta efter denna inre bekräftelse så vet du när du är på rätt väg.

Ett dilemma är att när vi väljer något avstår vi automatiskt från något annat. Livet består av en lång kedja av val och handlingar och det viktiga är att följa med i flödet, våga ha tillit till det som händer och ha förtröstan att det kommer att bli bra. Våra värden leder oss fram till det alternativ vi personligen tycker stämmer bäst. Och ju mer vi arbetar med våra personliga värden och utvecklar dem, desto lättare är det att inta en klar personlig ståndpunkt.

Det kan vara svårt att ändra sina gamla vanor och det är omöjligt att ändra andra människor, om de inte själva vill. Det enda vi kan göra är att förändra oss själva, våra val och värden. Förändring är inte heller något vi gör utan det är något som vi tillåter i våra liv. Det sker av sig självt när vi är redo för det. Konsten är att inte spjärna emot utan att våga låta det hända. En motgång, kris eller sjukdom kan vara vår största hjälp och lärare på vägen att upptäcka oss själva. Det tvingar oss att konfronteras med det som vi absolut inte vill se inom oss själva. Det får oss att våga ta en väg som vi annars inte skulle ha gått.

Livet behöver inte vara så komplicerat. Det krävs lite övning och erfarenheter för att vi ska utvecklas, och vi behöver göra misstag och få möta prövningar. Livet är inte något som ska kontrolleras, det ska levas.

Att vara den du är

Hela våra liv är fullt av paradoxer. Vi är omgivna av det förgångnas samlade visdom, bevarad och upptecknad av de största själarna genom tiderna, dessa skrifter fyller all världens bibliotek och genomsyrar den atmosfär vi inandas och utgör det gemensamma tankestoffsförråd som vi hela tiden har del i. Vi kan tillgodogöra oss all genialitet från det förgångna på samma sätt som vi utnyttjar tidigare kulturers erfarenheter då det gäller att välja ut välgörande substanser till föda och botemedel. Likväl kan det i samband med införandet av nya vetenskapliga tekniker ofta uppstå situationer som är helt nya för oss.

Då människan ställs inför problem söker hon efter ledtrådar och hamnar då i den abnorma situationen att antingen vara tvungen att acceptera någon annans tro eller finna fram till en egen inre övertygelse, som kan tillfredställa hennes känsla för vad som är riktigt och få förverkligande och etik att stämma överens. Ofta är dessa inte så lätta att förena. Det kan till och med hända att etiken kommer i konflikt med en sedan länge gällande lag, då det tar tid för samhällets regler att hinna ifatt det individuella omdömets högsta normer.

Det är en verklig utmaning att behöva fatta väl övervägda beslut i helt nya frågor. Vi måste betrakta dessa problem med en öppen och fördomsfri inställning och bedöma de olika faktorernas relativa värde och betydelse med utgångspunkt från principer snarare än tidigare erfarenhet, speciellt där det inte finns någon tidigare erfarenhet. Ingen är i stånd att fatta riktiga beslut för någon annan, ej heller är det realistiskt att begära att någon skall tro på en eller annan förklaring: den mänskliga anden accepterar utan omsvep det som verkar förnuftigt och är i samklang med det inre omdömet, och den förnekar det som är främmande för den utan att ta hänsyn till lämplighet eller förmånlighet.

Om omdömet förändras med tiden bör detta bero på en ökad förståelse för, och en bättre uppfattning om, sunda principer. Ur ideell synvinkel skulle det vara fel om någon fattade beslut för någon annan, även om beslutet vore riktigt, ty det som är påtvingat ger ingen merit. En åsikt kan emellertid vara värdefull och ligga till grund för ett övervägande. Ibland undrar någon: "Vad tycker du om det eller det?" - beredd att utan tvekan acceptera en annans auktoritet. När detta går så långt att man försöker flytta över ansvaret på någon annan, är det orätt mot båda. Den som tvekar att lita på sitt eget omdöme förnekar underförstått sin egen inre visdom. Vi har alla denna inre visdom, även om vi inte fäster avseende vid den.

Idag erkänner många människor detta individuella ansvar och försöker "finna sig själva"; det har blivit ett projekt som lockar både unga och gamla. Uttrycket "att finna sig själv" kanske låter banalt och en aning pretentiöst, och får en att tänka på eremiten på bergssluttningen som tillbringar ändlösa ensamma år i meditation - kanske når han insikt eller kanske slösar han bara bort sin tid. Men det är i själva verket inte nödvändigt att sitta i ödemarken med korslagda ben - eller ens att avsätta en viss regelbunden tid för ett sådant sökande efter sig själv. Vårt jag är alltid hos oss, och vi kommer troligen inte att slarva bort det.

När vi börjar studera vår natur, kanske vi till vår förvåning upptäcker att vi inte är en utan många. Det jag vi visar upp mot främlingar är inte detsamma som det vi avslöjar för våra närmaste; det jag som utför de vardagliga uppgifterna är inte detsamma som det som kommer fram i en krissituation. Faktum är, att när oväntade krav ställs på oss, förvånar vi ofta oss själva. De ytterligheter som finns förskansade i våra tankar och känslor kan vara häpnadsväckande annorlunda, och det som avslöjas vid en självrannsakan kan skilja sig helt från den bild av oss själva som vi så troget omhuldat. Det är inte bara oanade svagheter vi finner, utan lika oanade starka sidor bringas i dagen om vi kan betrakta vår naturs innersta skrymslen opartiskt och utan att döma på förhand. I sökandet efter själva kärnan i vår sammansatta karaktär kan vi, så att säga, klättra upp för vår inre varelses stege och spåra varje karaktärsdrag tillbaka till en djupare orsak, till dess vi når en klarhet och frid som vårt vardagliga jag inte känner till.

I vår innersta källa finns upprinnelsen till alla våra talanger - utmärkande mänskliga förmågor som kan sättas i funktion efterhand som de behövs. Vi skiljer oss från djurriket genom dessa och genom vårt självmedvetande - förmågan att observera våra egna reaktioner, rannsaka våra motiv och korrigera våra attityder och intentioner. När vi går in för att göra detta, börjar vi handla på ett sant mänskligt sätt. Det blir då i stort sett en fråga om att välja det vi önskar mest.

Vi måste först avgöra vad som är vår innersta önskan. Detta kan tyckas vara en enkel uppgift, men den kräver mycket mera än man från början tror. Våra önskningar är sällan klart definierade, sällan oblandade; de är alltid starka. Vi skapar oss själva genom alla val vi gör. Följaktligen har vi inte råd att göra några oöverlagda val. Vi är skyldiga oss själva och vår omgivning att använda vår intelligens och välja det allra bästa i varje ögonblick: de bästa tankarna, de bästa orden, de bästa gärningarna.

De flesta av oss är numera mycket nogräknade då det gäller vår föda; tyvärr är vi mindre nogräknade då det gäller den mentala och emotionella näringen. Om vi brydde oss lika mycket om vår mentala hälsa som vi gör om vår fysiska hälsa, skulle vi säkerligen granska inte bara vårt intag av föda utan till och med i ännu högre grad vårt intag av tankar och känslor, vilka vi låter ockupera vårt medvetande i dag och i morgon för att kanske stanna kvar under kommande tidsåldrar. Ty medan födoämnen påverkar vårt omedelbara fysiska välmående, kvarstannar avlagringarna i själ och sinne hos oss som återkommande minnen, även efter det att kroppen har dött och upplösts. Av ännu större varaktighet är andliga kvaliteter, universella krafter som uttryckes genom icke-specifika, icke-personliga begär. Dessa är speciellt starka då de skapats av altruistiska motiv, och vi har möjlighet att på alla nivåer välja vad vi önskar hysa i vårt system, både fysiskt, emotionellt, mentalt och andligt.

Vi inte bara väljer och accepterar ett inflöde i vårt medvetande; vi ger även ut det vi är till andra. Många människor, som inte skulle drömma om att höja en hand i vrede mot en annan person, kan utan att vara medvetna om det förorsaka allvarlig skada genom sina ord eller attityder, till och med genom sina tankar. Effekten, positiv eller negativ, som åstadkommes av en enda beslutsam individ kan vara kraftig. När den förstärks av många individer blir den en fruktansvärd kraft. Vi känner alla till grupptryckets inflytande: hur förödande det kan vara om det är destruktivt, och omvänt, hur stimulerande och inspirerande det kan vara om det är konstruktivt.

Om vi låter oss påverkas av andra så påverkar vi även dem - även människor vi inte känner. Är det för mycket begärt att vi i vår egenskap av omdömesfulla, tänkande, mänskliga varelser tar på oss ansvaret för vårt eget sinne, och anstränger oss att tänka själva i stället för att överlåta denna uppgift till de alltför villiga opportunister, som ständigt är redo att kasta sig över var och en som avstår från att använda sin omdömesförmåga? Allt som behövs är att vi ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt våra beslut och efter moget övervägande låter våra värderingar gå före den tanklösa eftergivenheten. Vi har alla makt över vårt eget sinnestillstånd och var och en av oss kan, framförallt genom att uppöva sin urskillningsförmåga, höja tankekvaliteten i den idéreservoar som vi delar med alla våra medmänniskor.

Smärta, tomhet och sargade känslor är en del av att vara människa. Ingen slipper ifrån detta och det kan göra ont för stunden. Det kallas för växtvärk och det är inget att vara rädd för. Men om vi tror att vi kan diktera våra känslor så är det ett misstag. Känslolivet är en guide på vägen och ju närmare vi är oss själva, desto bättre kan vi tolka våra egna signaler. Det ger stöd vid vägval, lyssna då inåt för att få ett svar.

Rädsla hämmar all utveckling. Ett barn stannar i växten i en hård miljö med fysisk och psykisk misshandel. I vårt mediesamhälle finns en fokusering på våld, aggressioner och en oro som är osund. Detta hämmar människors utveckling och känslomässiga mognad. Vi hålls kvar på primärstadiet, där livet handlar om rädsla och en kamp för överlevnad. Men vi kan välja något annat. Tillit och kärlek, förtröstan och sammanhang skapar mycket mer. Ge dig själv det utrymmet.