Shamanismen är troligen den allra äldsta formen av magiskt/andligt utövande som finns i världen. Den är tiotusentals år gammal och har funnits över stora delar av jorden. Hos en del ursprungsbefolkningar finns rester av detta utövande kvar än idag. Som t.ex. genom samernas nåjder i vårt eget land.

Shamanismen är inte oväntat en mycket utbredd metod bland naturfolken i flera delar av världen. Den mest vedertagna uppfattningen är att den traditionella shamanismen kom från de sibiriska naturfolken, men den har även rötter i Nord och Sydamerika, Australien, Indonesien, Sydostasien, Kina, Tibet och Japan samt Norden med Sverige, Norge och Finland. Detta beror till stor del på naturfolkens gemensamma världsuppfattning att hela universum är ett nät av energier och krafter och att människan är en del av denna helhet (jämför med kristendomen, människan är jordens härskare).

För att naturfolken ska kunna få kontakt med det osynliga och andliga krafterna som styr deras liv måste de ha en förmedlare mellan dem och andarna. När någon är sjuk eller jaktlyckan är så dålig att stammen lider av svält är det shamanens uppgift att kontakta andevärlden och få en vision om vilka misstag eller övergrepp deras stam har gjort som upprört andarna. En schaman är en kvinna eller man som i ett förändrat medvetandetillstånd företar själsresor i vad som kallas den undre världen och den övre världen och ibland också i den mellanliggande världen, med vilken menas vår fysiska jord. I princip innebär detta att schamanen går i trans, varvid medvetandet och dess själsförmögenheter lämnar den fysiska kroppen.

Schamanen har lärt sig hur man företar resor av det här slaget och hur man skall bete sig för att i görligaste mån undvika de faror som är förknippade med dem. Själsresorna speglar den schamanistiska uppfattningen om kosmos. Enligt denna är den undre världen delad i ett antal nivåer nedanför jordytan, medan den övre världen är delad i ett antal nivåer ovanför densamma. De båda världarna är förbundna med och samverkar med varandra och vår fysiska värld. Alla tre förenas av en central axel - världsaxeln - som löper i en "öppning" genom dem, och i denna öppning kan schamanen färdas mellan de olika världarna och nivåerna. Var och en av nivåerna har sin natur och sina invånare av allehanda slag. Hela kosmos är i alla sina delar levande och medvetet. T o m stenarna på marken har liv och medvetande.

För schamanens omgivning är denna kosmologi en myt och ett ämne för trosföreställningar, medan den för honom själv är en beskrivning av hans självupplevda verklighet. För schamanen är den undre och den övre världen lika påtagliga och verkliga som den mellanliggande. De är inte produkter av hans fantasi utan existerar oberoende av honom, och han upplever dem med alla sina sinnen. Syftet med resorna är att samla kunskap och information, att knyta kontakter med icke-fysiska varelser av olika slag som kan ge anvisningar till lösandet av problem, att hjälpa döda människors andar på ett eller annat sätt, att diagnostisera och behandla sjukdomar, att skåda in i framtiden, att få krafter genom maktdjur osv.

Här skall det anmärkas att när man i schamanistiska sammanhang talar om andar, maktdjur och andra icke-fysiska varelser, så menar man inte alltid verkliga individer med vilka schamanen eventuellt kan kommunicera. Orden kan också vara ett uttryck för det sätt på vilket schamanen tolkar sina upplevelser. Men hur som helst, under resans alla aktiviteter behåller schamanen normalt sitt själv medvetande och kontrollen över sin vilja och sina förmögenheter. Han kommer vid återkomsten till den fysiska verkligheten ihåg vad han gjort och varit med om och kan berätta detta för dem det angår.

Den kunnige och erfarne schamanen har alltså kontroll över sitt transtillstånd och kan inträda i respektive lämna detta med en viljeakt. Inducerandet av transen sker ibland med hjälp av rytmisk sång eller dans, men vanligen med hjälp av det rytmiska dunkandet på en trumma. Utöver transeffekten sägs dunkandet ha till uppgift att kalla samman vissa andar inför själsresan. I en del kulturer används gonggonger eller metallringar i stället för trummor. Det förekommer också att schamanen i stället för de här rytmeffekterna, eller tillsammans med dem, använder sig av psykedeliska droger. Detta är dock någonting mycket vanskligt, ty drogerna har biverkningar och dessutom den nackdelen att deras effekter är svåra att kontrollera.

Inför en resa till den undre världen visualiserar schamanen vanligen en öppning nedåt. Denna kan ha formen av t ex en grotta eller ett vattenhål. Han föreställer sig dyka ned genom öppningen och färdas sedan ofta genom ett slags tunnel tills han når en plats där ett märkligt landskap utbreder sig inför hans ögon. Från denna plats företar han sedan vandringar under en kortare eller längre tid ibland i flera timmar innan han färdas tillbaka samma väg som han kommit. Vistelsen i den undre världen bjuder på prövningar och utmaningar, men det är där som han bl a skaffar sig sina maktdjur.

Resorna i den mellanliggande världen motsvarar av allt att döma det som inom parapsykologin kallas fjärrsyn eller resande klärvoajans, och sådana resor företas för att skaffa information som har att göra med vädret, annalkande faror m m. Vad resorna till den övre världen beträffar, så har de gemensamma drag med resorna till den undre, men givetvis med den skillnaden att schamanen visualiserar sig uppåt. Och i den övre världen påträffas andra slags varelser än i den undre. Det är i den övre som schamanen söker de lärare och ledare han behöver. Sina resor gör schamanen i princip för att hjälpa andra människor.

Schamanismen är inte ett system som i första hand syftar till utveckling av schamanen för hans egen skull. Det skall utveckla honom till en människornas tjänare. Det mesta av det han gör, skall han göra för andra. När han blir ombedd att hjälpa någon genom utövandet av sina förmögenheter kan han svårligen neka, även när det gäller hopplösa sjukdomsfall. Men givetvis kan han inte utöva dessa förmögenheter på heltid så att säga, åtta timmar om dagen dag efter dag, ty dels arbetar han kanske under ett konstant trummande för att hålla sig kvar i det shamanska medvetandetillståndet, dels är arbetet i det tillståndet mycket intensivt. Arbetet utförs vanligen nattetid eftersom det då är lättare att utestänga de fysiska sinnesintrycken, och under en och samma natt arbetar shamanen inte mer än några timmar.

Utöver sin förmåga att göra själsresor är schamanen vanligen i besittning av olika gränsöverskridande förmögenheter. Därför kan han t ex med hjälp av klärvoajans leta reda på försvunna människor och borttappade föremål. Han brukar också tala med växter, djur, stenar och övriga ting i den fysiska naturen. Detta gör han för att han anser att vi människor och våra liv är förbundna med, och beroende av, allt som finns i denna. Hela naturen är levande och man skall samtala med den för att utröna hur relationerna till den bör utformas.

Schaman kan man bli på olika vägar. En del ärver helt enkelt sitt schamanskap. Det går i arv inom familjen, vilket inte är så konstigt som det låter om man betänker att gränsöverskridande förmögenheter faktiskt ofta har visat sig gå i arv från förälder till barn. Andra köper schamanskapet av en äldre schaman, medan några känner sig kallade och söker upp en schaman för att gå i lära.

Ingen kan dock bli schaman utan att ha psykiska anlag för det och aspiranten måste givetvis vara villig att underkasta sig den strikta disciplin, den hårda träning, de faror och de svårigheter som den nödvändiga utbildningen medför. Och denna utbildning i schamanismens teori och praktik är omfattande. Ty förutom att kunna hantera transtillståndet måste schamanen ha insikt i myterna, känna de olika världarnas geografi, veta namnen på andarna och känna till deras vanor och krafter, veta hur han skall diagnostisera och behandla sjukdomar, kunna ritualerna, behärska de schamanistiska teknikerna osv. Är aspiranten född med utpräglade anlag för schamanistisk verksamhet kan utbildningstiden bli mycket kort. Annars kan den sträcka sig över flera år. Utbildningen sker i vanliga drömmar och under trans, samt genom instruktioner av en äldre schaman. Ofta hjälper aspirantens avlidna släktingar till med utbildningen genom ett slags besättelse av honom, och han kan också få hjälp av döda schamaners andar. Dessa kan bl a sätta honom i förbindelse med andra andar som kan vara honom till nytta. Kontakten med andar av olika slag i dröm-, trans- eller dagvaken tillståndet är ett signifikant inslag när den blivande schamanen gör sina lärospån. Dessa kontakter kan dock vara mycket skrämmande och obehagliga, bl a därför att en del av andarna är vad som kallas "onda". Vissa andar har dessutom inte mänskliga former och miljön i den undre världen kan ibland vara förfärande. Men den blivande schamanen måste övervinna sin rädsla, ty dels skall han göra sig hemmastadd i den undre såväl som i den övre världen, dels skall han lära sig behärska vissa andar, bl a sina maktdjur.

När schamanen väl blivit utbildad och varm i kläderna så att säga, har han etablerat relationer med icke-fysiska varelser som han kan samverka med i sin schamanistiska gärning. Dessa kallas ledare, hjälpare, beskyddare etc, alltefter sina funktioner. De utgörs av djurandar och andar efter avlidna människor, men också av övermänskliga varelser. Ett mindre antal av dem kan schamanen behärska och kontrollera. Till de övriga får han be och vädja. Hur man kommunicerar med dem har han lärt sig, och han kan också identifiera sig med dem. Schamanen är alltså en aktiv resenär i den icke-fysiska verkligheten som söker upp de andar eller vad det nu kan vara som han vill dra nytta av.

Schamanen får därför inte förväxlas med mediet, även om schamanen ofta också är medial. Såväl det traditionella mediet som kanaliseringsmediet är passiva mottagare av information från icke-fysiska varelser, och de kan vara instrument genom vilka sådana varelser kan verka i den fysiska världen. Schamanen och mediet kan ha kontakt med samma slags icke-fysiska varelser, men schamanen är därvid aktiv och har kontroll över skeendet medan mediet är passivt. Om mediet går i djup trans, vet det inte ens vad som försiggår under denna. Det låter sig "besättas", något som schamanen inte gör under sina resor. När schamanen agerar som medium anses det att andar talar genom honom. Hans medvetandetillstånd kan därvid variera från full vakenhet och medvetenhet om vad som pågår till lättare eller djupare trans, med motsvarande grad av omedvetenhet om, och minne av, skeendet som följd. Vid trans kan hans röst, uttryckssätt och uppträdande förändras på ett dramatiskt sätt.

Man skall alltså inte förväxla schamanen med mediet, och man skall inte heller förväxla honom med medicinmannen. Alla schamaner utövar visserligen läkekonst, men de är inte medicinmän i detta ords egentliga bemärkelse. Fast en medicinman kan även vara schaman. Det är också fel att betrakta schamanen som präst. Visserligen kan schamanen utföra en del ritualer i sin gärning, men dessa har inte samma syfte och innebörd som prästens. Medan prästen med sina böner, offer och andra kulthandlingar åberopar och uttrycker sin vördnad för andarna eller vad det nu kan vara, så beger sig schamanen in i deras världar och kommunicerar med dem för att dra nytta av dem. Men det förekommer att schamaner även utövar prästerliga funktioner och vice versa. I första hand skall schamanen betraktas som en mystiker och magiker, vars främsta uppgift är att söka hjälpa sjuka människor återfå hälsan. Schamanen är alltså framför allt ett slags helare. I kulturer utan kirurgi och medicin av vårt västerländska slag är det kanske bara han som kan hjälpa den sjuke. Och det gör han inte bara med psykiska medel. Han förbinder också sår, ger massage och ordinerar läkemedel av olika slag.

Och till hans verksamma åtgärder kommer helt säkert placeboeffekter. Att placeboeffekter kan vara kraftfulla, t o m livräddande, vet vi av erfarenheter från vårt eget sjukvårdsväsen. Där har man konstaterat att en stor del av de patienter som ges helt overksamma placebopreparat blir friska eller förbättrade. När därför både schamanen och hans patient tror på en behandling kan säkerligen i många fall, även om behandlingen i sig är overksam, en helande placeboeffekt erhållas. Schamanen kan ibland dramatisera sina behandlingar med lite skådespelarkonst.

Han kan t ex ge sken av att utkämpa svåra strider med onda andar, och när han uppger sig suga ut sjukdomar ur kroppen kan han spotta ut otäcka maskar och annat som han dolt i munnen. Eftersom schamaner går i trans, har visioner, påstår sig kommunicera med andar och många gånger beter sig på ett bisarrt sätt, anses de i Västerlandet ofta vara psykiskt ur balans. Vanliga diagnoser är schizofreni, hysteri och epilepsi. Men med den forskning som företagits om företeelser som är nära relaterade till schamanismen - t ex hypnosterapi, klardrömmar, meditation, psykedeliska droger och placeboeffekter har förståelsen för schamanismen ökat.

Dessutom har ett antal västerländska forskare själva genomgått schaman utbildning och berättat hur deras uppfattning om schamanismen förändrats. Detta har lett till omvärderingar av schamanerna och deras förehavanden. Det kan i sammanhanget noteras att man inom bl a den jungianska psykologin och gestaltpsykologin använder sig av en behandlingsmetod som fram-kallar upplevelser, vilka påminner om de resor schamanen gör för att finna sina lärare och ledare. Psykoterapeuten låter patienten föreställa sig att han befinner sig i en behaglig och säker omgivning, där han möter en person med stor visdom. Patienten uppmanas att samtala med denne och därvid söka information som kan vara honom till hjälp i hans problemsituation. Goda resultat lär ha uppnåtts med denna metod. Metoden har t o m använts för att hos patienten framkalla visioner av maktdjur, med vilka han fått ta kontakt. Det skall också noteras att de som haft utanförkroppen upplevelser och näradödenupplevelser har företagit resor som liknar schamanernas. Därvid har de liksom schamanerna mött och kommunicerat med andar.

Schamanreseliknande upplevelser kan framkallas under hypnos och anses då försiggå i den hypnotiserades inre subjektiva rum och vara hallucinatoriska till sin natur. Det kan därför ligga nära till hands att betrakta schamanernas resor på samma sätt. Så är också ofta fallet i vetenskapliga kretsar, kanske beroende på att de äkta schamanerna under sina resor ännu inte annat än i några få fall blivit observerade med vetenskapliga metoder.

Schamanismen var i forna tider utbredd över hela världen och var ett viktigt inslag i samhällslivet. Men när de olika religionernas kyrkor i såväl öst som väst organiserades och växte sig starka, kom schamanen att betraktas som ett hot. Ty varje schaman är en profet för sig som hämtar sin kunskap och sina krafter direkt från källan, utan någon förmedling av religionsstiftare eller kyrkliga organ. Han utgjorde därför ett hot mot de kyrkliga auktoriteterna och deras krav på kyrkans och de kyrkliga lärornas monopolställning. Därför måste han förföljas och tillintetgöras. I Västerlandet mördades, bl a av inkvisitionen, många schamaner under beteckningarna häxor och trollkarlar. Ändå överlevde schamanismen in i vår tid, t ex bland samerna. Och nu börjar schamanismen breda ut sig igen i Västerlandet. Bl a försöker man göra själsresor med hjälp av visualiserings tekniker, och erfarenheterna av västerländsk schamanutbildning visar att de flesta av oss kan uppnå de schamanska medvetandetillstånden i någon mån. Men vad man nu än får ut av detta, är det dock uppenbart att en verklig schamansk resa går långt utöver det som kan beskrivas som visualisering.

En annan av de grundläggande principerna i Shamanismen är mångfald.Shamaner är normalt motståndare till alla former av enkelspårighet och konformitet. Ju flera olika religioner tex dess bättre, man tycker att allra bäst vore det om alla religiösa människor hade varsin egen personlig religion. Det finns många olika djur, träd, örter, blommar, insekter osv ändå är det inte två av dem som är helt lika. Mångfald är något naturligt!Vi människor har våran mänskliga natur gemensamt men varje individ har ändå sin egen personliga , individuella natur, som på det ena sättet eller andra är olika de andras. Inom Shamanism menar man att det inte bara är positivt utan också önskvärt, Ju fler olika , individuella personligheter , åsikter , meningar , sätt att leva , tänka och uttrycka oss , desto bättre.I grund och botten och bakom alla våra olikheter är vi ändå en och samma , så hör vi alla ihop. men också att det är mycket viktigt att vi inte bara lär oss att acceptera och leva helt i enlighet med den vi själva är utan att också kan låta andra få göra det samma , att vi kan leva tillsammans med och sida vid sida av alla de andra människor eller inte som vi delar detta klot med i harmoni och vänskaplighet trots att vi kanske är mycket olika varandra.Att vi helt enkelt ska kunna leva i överenstämmelse med vår egen natur , andras natur och Moder natur.

Det är också inom Shamanismen mycket viktigt att visa respekt och vördnad för alla levande varelser och att aldrig medvetet och med onda avsikter och tankar på något sätt trycka ner, kuva eller göra något annat levande väsen illa , varken i ord eller handling. Man talar också mycket om själens egen kraft och styrka och strävar alltid efter att finna så mycket som möjligt av den i sitt eget inre. Det att vara och bli en kraftfull person är något alla, som praktiserar shamanism konstant strävar efter för ju mer kraft och styrka vi har desto lyckligare blir vi och desto mer skönhet nytta och glädje kan vi skapa för oss själva, vårat eget vardagliga liv och för våra medvandrare här på Jorden.

Inom shamanismen talas det mycket om själ och mycket om kraft. Jag är en själ som har en kropp. Det är själen som är jag. Ett träd är en själ som har en kropp, en fågel är en själ som har en kropp, en stjärna är en själ som har en kropp osv. Allt är besjälat allt är levande allt är en person. Andar har inte någon fysisk kropp de har en ande kropp. Ett äktenskap är en själ som har en begrepps kropp. En sjukdom är en själ som har en sjukdoms kropp. Ett annan grundläggande spirituell princip inom shamanismen är att vara en nyttig människa att vara till nytta och gagn för sig själv, sina närmaste, samhället och alla sina medskapelser. Det är självklart också att inte hindra andra i att vara till nytta, t.ex. för oss själva. Det är viktigt att vara en kraftfull person därför, att ju mera kraft man har ju mera nytta kan man göra.

Vilka blir shamaner? En shaman kännetecknas ofta av oss som en vis gammal man som i sin ensamhet sitter i sin hydda framför en sprakande eld, i djupa tankar om livets mysterier. De är fåordiga och man ska visa dem respekt och vördnad. Detta är en ganska bra bild av en shaman och dess liv, men frågan man ställer sig är, vilka kan bli shamaner. Bland naturfolken finns det två typer av shamaner, dels de som ärvt titeln från sin far, vilka betraktas som "de mindre shamanerna". Till de stora shamanerna hör dem som under sin ungdom fått en kallelse frånandevärlden. Som barn är de ofta asociala individer som plågas av drömmar och epileptiska anfall. I vuxen ålder kan de även plågas av schizofreni.

Fysiska fenomen som utmärker shamaner kan vara att de har en tand eller finger mer än andra. Bland naturfolken behandlas dessa människor med respekt och ses som en tillgång för stammen. Det som krävs för att dessa människor ska betraktas som shamaner är att de lär sig att hantera drömmarna och kallelserna från andevärlden. Deras mål är att kunna hantera dessa plågor som en tillgång. Detta sker genom att de lär sig att integrera de olika medvetandetillstånden och använda de ingivelser de får från andarna eller stammens gudar för att hjälpa sina medmänniskor.

En Shaman är detsamma som det som vi här i västerlandet känner till som häxmästare, magiker och trollkarlar som även har stor kunskap om läkande , helande örter, magi, växter och healing. Shamanskt arbete brukar gå ut på att bota sjuk domar, lösa olika materiella, fysiska, samhälleliga, existentiella eller andliga problem. För att utföra detta arbete måste shamanen gå in i ett förändrat medvetandetillstånd och träda in i andevärlden, där han utför sitt arbete.

Inom shamanismen uppfattar man allt i naturen som levande allt är besjälat.
Vinden är fylld av ande liksom solens strålar och regnet som faller. Allting har en egen röst , om vi bara vill lyssna. Jag är en själ som har en människokropp. Det är själen som är jag. Ett träd är en själ som har en trädkropp, en fågel är en själ som har en fågel kropp, en stjärna är en själ som har en stjärn kropp. Moder Jord är en själ som har en kropp.Allt är besjälat allt är levande allt är en person på sitt alldeles eget unika sätt och har en egen inre ande.

Andar har inte någon fysisk kropp de har en ande kropp.Det finns självklart också andeväxter, andestenar, andemänniskor osv. Alltså personer som inte har en fysisk kropp. Man kallar dem allesammans för personer, antingen de är människor, djur, växter eller stenar, eller något helt annat och oavsett om de har en fysisk kropp eller ej.Det finns personer, som inte har någon påtaglig kropp i naturen dvs. i vår fysiska värld, och det finns personer som inte har någon påtaglig kropp, i andevärlden.Vi är solens barn och stjärnornas ättlingar och blommorna , träden , stenarna och djuren, alla är de våra kosmiska systrar och bröder.

Självkännedom är en viktig sak! Det är shamanens jobb att hjälpa folk att upptäcka sanningen om sin egen natur. Han frammanar de andar som kan hjälpa hans medmänniskor och förmedlar kontakten mellan dem. Shamanen lär sitt folk, hur de själv kan kontakta andarna och samarbete med dem. Den som önskar det, kan få veta någon ting om sig själv sett med andras ögon, andarnas och andras människors. Det är viktigt för en människa att veta om, vart ifrån hon kommer och vart hon är på väg att vara förbundet med sina rötter och sin destination.

Det är viktigt att ha en mission (syfte) och veta varför man lever sitt liv, annars blir livet meningslöst. Att leva ett meningslöst liv är naturstridigt. Vi blir sjuka av det. Vi börjar leva andras liv och gör dem sjuka. Det är shamanens uppgift att hjälpa folk att söka sin mission. Ett traditionellt sätt att söka sin mission är att fastande sitta ute i naturen (vision quest eller själsresa). Man tillbringar någon tid i naturen och påkallar sina andar, och ber dem berätta något om ens mission och det är långt ifrån säkert att man har samma mission hela livet. Man realiserar sin mission genom att följa sin vision, leva sin vision. Visionen är en fixstjärna i en människas andliga liv. "Följ din stjärna"!

För naturfolken var shamanen en livsviktig länk i samhället. Hans förmåga att hjälpa andra människor och vägleda stammen i svåra situationer var en förutsättning för stammens välbefinnande. Dagens shamanism har en helt annat syfte. Dess uppgift är mer att berika livet och hjälpa människor att må bättre, samt att ge alternativ till de traditionella religionerna. Den är ej livsnödvändig som var fallet bland naturfolken. Dessutom är den öppen för alla människor till skillnad mot dåtidens samhällen där det bara var vissa individer med någon speciell egenskap, såväl fysisk som psykisk, som blev utsedd och uppmuntrade att bli shamaner.

I den "shamanska" världsbilden är människan är jämställd med allt levande. Den anser inte, till skillnad från kristendomen att människan har särställning över naturen och djuren. Även materiella ting, t.ex. stenar och kristaller har en själ och en kraft som kan överföras till människan genom vissa metoder. Människan och naturen lever i symbios med varandra, om inte detta upprätthålls leder det till människans olycka. Om människan missköter sig och inte visar respekt för omgivningen kan kraftdjuren lämna en, vilket leder till att man mår dåligt. Hela universum är en enda stor enhet där alla delar samverkar för att livet ska kunna fortgå. Är en enhet ur balans rubbas hela systemet. Alla människor har kraftdjur , men inte alla har viljan ,förmågan eller tron att ta till sig den kraft som djuren ger.

Varje shaman har en mästare i övervärlden, som fungerar som vägledare och rådgivare vid svåra situationer och när svåra beslut ska tas. På detta vis fungerar mästaren som en del av shamanens samvete och förnuft. Man tror även att varje människa har en kraft som kan överföras till en annan individ via beröring eller mänsklig närvaro. Man kan också samlas i grupp och via meditation och tankeresor samla gruppens krafter till en enda stor kraft med större effekt. Samvetet och förnuftet formas och förändras vart eftersom shamanens förmåga att genomföra resor i det astrala planet utvecklas. Fullkomlighet, Självförverkligande, Ideala livet

Det ideala livet, är att totalt kunna behärska och tolka resorna mellan de olika existensplanen och den information dessa resor ger. Och man ska kunna använda tolkningarna av informationen för att nå självförverkligande. Självförverkligande är att kunna resa obehindrat mellan drömvärldarna och uppnå insikt och en inre tillfredsställelse, att kunna ta till vara den andliga kraften och kraft från olika föremål, samt genom mänsklig samvaro tillägna sig den stora kraften. Detta innebär en strävan efter att bli en mer harmonisk person som är nöjd med de tillgångar han har.

Att kunna tolka och analysera det han upplever är det viktigaste för att bli en god shaman. Dessutom är det viktigt att kunna använda sina kunskaper för att hjälpa andra genom olika healingmetoder. Det största hindret för att uppnå ett fullkomligt liv är att man inte tror på metoderna. För att kunna ta del av den energi och kraft som skapas genom healingmetoder och astrala resor måste man vara mottagbar och positivt inställd till läran. Ett annat hot är att man inte ger kraftdjuren den stimulans de behöver (t.ex. dans, sång) eller inte lever som de vill att man ska leva. Då lämnar de en och deras kraft upphör att verka. Att inte ge tillräckligt med tid till de olika ritualerna och till att reflektera och tolka de upplevelser man haft under sina under respektive övervärldsresor är ett annat hinder för att uppnå ett fullkomligt liv. Man får inte heller befinna sig i en konflikt mellan de "kickar" vårt samhälle erbjuder och de medel shamanen använder för att försätta sig i trans och få en känsla av lycka. Att fly verkligheten med hjälp av droger eller andra destruktiva aktiviteter leder till en tillbakagång i utvecklingen mot ett fullkomligt liv. För att uppnå självförverkligande krävs det att man som shaman tar avstånd från vissa saker i vår kultur.

Det stadium som människan levde på då anser vi har de värden som är det optimala för människan. De låter intellektet (vänster hjärnhalva) samarbeta med intuitionen och känslan (höger järnhalva) till skillnad från vårt samhälle där en alltför stor fokusering skett kring människans intellektuella förmåga. De människor som söker sig till shamanismen är ofta kritiska till detta och vill lära sig att integrera fantasin och de känslomässiga upplevelserna med den analytiska förmågan. De vill komma bort från vår världs fixering kring materialism och uppnå ett mera harmoniskt sätt att leva där förnuftet och känslan samarbetar. Det shamanen värdesätter är intuitionen och att låta fantasin föra oss in i nya världar, samt acceptera det mystiska som inte går att förklara med vetenskapen. Dessutom vill de att vi ska se oss själva som en del av naturen där vi visar respekt för allt levande och icke levande på vår jord. Om den balansen rubbas vilket det idag definitivt är, så leder det till neurotiska och olyckliga människor. Man kan uttrycka det som att en värdekonflikt mellan naturen och materiella ting råder i västerlandets energislösande, högteknologiska samhälle, där det materiella värdena har fått ett alltför stort utrymme.

Vårt samhälle är långt ifrån det ideala för människan, men i och med att vi lever i det samhälle vi gör är det viktigt att inte ta bort det lilla av skapande arbete och fysisk aktivitet som finns kvar. Det leder oss i varje fall ett steg närmare våra förfäders mer harmoniska levnadssätt.

Shamanismen skiljer sig ganska mycket från de fem världsreligionerna kristendom, islam, judendom, hinduism och buddism. Den största skillnaden är gudstron. Alla de fem världsreligionerna, utom buddhismen kanske, grundar hela religionen på just gudstron. Att det finns en gud som står över allt och alla, och som man tillber, tror inte shamanerna tror istället på en stor kraft som finns i allt och alla. Nu är det i och för sig svårt att veta hur t.ex. kristna definierar begreppet gud, det skiljer sig också från person till person. En del definierar gud som en "kraft" och då kan det liknas vid shamanismens kraft och en tro skillnaden är att shamanerna inte tillber kraften på samma sätt som t.ex. kristna gör. En annan stor skillnad är att shamanerna inte har någon lärobok att följa. Kristendomen har Bibeln, islam har Koranen, judarna har Tanach, och buddhisterna har de fyra ädla sanningarna som de följer och lever efter. Shamanerna har inga skrivna regler att följa, traditionerna och teknikerna förs vidare muntligt och räcker inte den gamla kunskapen till improviserar man fram nya tekniker och metoder. Shamanismen är friare och mer oförutsägbar än de fem världsreligionerna. Det är upp till var och en shaman att utöva och utveckla sina metoder, på så sätt utvecklas hela tiden shamanismen och blir inte lika statisk och stel som t.ex. kristendomen.

I de andra religionerna står människan över djuren och naturen. Gud skapade människan för att härska på jorden. Inom shamanismen är det nästan tvärtom. Alla ting är lika mycket värda. Människan, djuren och naturen samarbetar alla tillsammans och hjälper varandra för att allting ska fungera. De religioner som har flest likheter med shamanismen är de indiska religionerna: hinduism och buddhism. Buddhas liv kan liknas vid en urshamans liv. Han lämnade sin tillvaro och sin familj för att söka "sanningen". Detta gjorde han genom renlevnad och hårda prövningar. Efter att ha suttit länge i meditation fann han plötsligt vad han sökte och blev den upplyste. Kärnan i buddhas liv är de fyra sanningarna, mycket av det som står i dessa sanningar liknar till stor del några av shamanismens grundläggande idéer. I en av sanningarna står det att orsaken till människans lidande är dess omättliga begär att bli tillfredsställd. För att slippa lida måste du bli "upplyst", det vill säga inse att t..ex. leva i överflöd inte är det ultimata livet. Paralleller från detta kan dras till shamanens meditation och under- respektive övervärldsresor där de finner vägledning och tar ett steg mot ett mera fullkomligt liv.