TAOISMEN

Sedan ett antal år tillbaka har jag till fullo levt med ett nytt sätt att möta livet från att ha trott att jag var den ende med vissa idéer om hur livet borde levas, upptäckte jag att miljoner och åter miljoner människor i årtusenden har sett det som det mest naturliga och enda raka sättet att göra det. När folk frågar om jag är troende eller något sådant, då svarar jag oftast att jag är taoist.

Taoismen är mer en filosofi än en religion. Ingen Gud, inga levnadsregler och ingen moral. Istället ett sätt att leva som gör den komplexa världen enkel. Det är en förenklad modell av verkligheten. Genom att handla i samklang med vår omgivning kommer vi hitta vår personliga väg.

Taoismen har sina rötter i Kina för mer än 2 500 år sedan. Den har sedan dess haft sina anhängare främst i Östasien och har där utgjort en del av den mentalitet som genomsyrar de stora asiatiska religionerna och dess samhälle. Dessa religioner har inte samma gudabilder som de västerlänska religionerna och heller inte samma syn på livet efter detta. Taoismen är den av religionerna som på många sätt är mest avvikande från det som vi brukar betrakta som religion.

Legenden säger att för ca 2500 år sen (571 f. kr) levde det en man som hette Li Er i staten Chu i Kina. Li Erh (plommon öra) jobbade som bibliotekarie eller uppsyningsman i de kejserliga arkiven. Han läste därför mycket böcker och fick därför mer kunnande för varje dag som gick. Men vad han ville finns var insikt om den mänskliga naturen. Han filosoferade ofta över de problem som människor över hela riket orsakade sej själva. Så en dag blev han trött på de intriger som följde med hans arbetsbörda, hela konungariket höll på att krascha. Så han lämnade sitt ämbete i Chu och bestämde sej för att lämna mittens rike. Ridandes på en vattenbuffel begav han sej mot Han Gupasset. Där mötte han en passväktare vid namn Lin Yinxi. Lin Yinxin hade hört talas om Li Ers visdom och bad honom därför att skriva en text som skulle ge honom en djupare förståelse för denna filosofi. Li Er stannade då hos passväktaren och skrev en bok i två delar på 5000 tecken. Boken blev senare känd som Tao Te Ching (Dao De Jing) vilket med någorlunda bra översättning betyder Klassikern om Vägen och dess Dygd. Efter att ha skrivit boken försvann Li Er ut ur Kina och har aldrig mer hörts av. Han blev senare känd som en av taoismens grundare Lao-tsu (Lao Zi), vilket betyder gammal och vis. Det finns dock myter inom den inhemska taoismen att Li Erh skall ha vandrat så långt som till Indien och omvänt Buddha, eller att han rent av var Buddha. Det finns dock klara antydningar till att denna myt tillkom under en senare tid e.kr.

Vad är då Tao? kanske du frågar dig nu. Det kan jag inte förklara för dig, det kan ingen förklara för dig. Tao är nämligen allt och hur förklarar man allt? Du kommer inte att förstå vad som här följer, för du är en människa. Du har begränsningar. Då du föddes var du ett med Tao, men för varje tanke du tänker, fjärmar du dig allt mer från den vägen. Det går inte heller att förstå Tao, men egentligen är det jättelätt att förstå. Ju mer du tänker på vad det är desto längre ifrån det kommer du. Egentligen så vet du redan från början exakt vad det är, det enda du behöver göra är att bara vara. Det går inte att definiera något med sig självt och som jag sa, så var Tao allt, därför går det inte att definiera Tao. Tao har varken början eller slut, det är vad man brukar nämna som oändligt. Det är en skapelseberättelse, men allting har inte redan skapats, det skapas nytt hela tiden, vi lever mitt i skapelsen. Nu tror jag att jag har villat bort dig. Återställ din hjärna igen. Tryck på reset. Om du lyckas, är du nu så nära Tao du kan komma.

För att ens kunna börja förstå Tao behöver vi först veta att Tao är det man inte kan förstå. Tao är den grundläggande principen för allt vad som sker, och ordet Tao räcker aldrig för att beskriva allt som sker.

Tao kan inte definieras, för Tao är allt och man kan inte definiera något med sig själv. Och om man kan definiera en princip är den inte Tao.

Tao är dock en princip. En princip om hur skapelsen sker. För enligt Tao är skapelsen en process. Skapelsen har inte skapats, den fortsätter skapa och är sålunda en process och följer den taoistiska principen. Allt sker enligt Tao för Tao är allt och bortom det finns ingen annan väg.

Somliga skulle kalla processen för evolution, men faktum är att allt som sker, sker efter ett visst mönster. Och mönstret följer Taos eviga princip. Att en sten faller mot marken, att jorden kretsar kring solen, att ur roten skjuter en blomma, att män dras till kvinnor.

Vi kan ge denna princip ett namn, till exempel Tao, men vi ska inte tro att vi ringat in principen för det. Ord ger en andrahandsupplevelse, ord är metaforer och kan skapa en illusion av förståelse. De inskränker skeendet, men ger samtidigt sken av att ha fångat mysteriet. Om man namnger Tao riskerar man att förväxla namnet Tao med vad som verkligen sker. Namn går heller inte omärkta genom historiens gång, de ändrar form och betydelse. För Tao spelar det ingen roll om vi kallar det evolution, tyngdkraft eller kärlek. Betydelsen är vad som består.

Tao är således en process, stenens fall mot marken då den släpps från ovan, likaväl som evolutionen. Ingen början och inget slut, för början och slutet är en del av samma förlopp: processen.

För att göra det enkelt för oss, för Tao är i själva verket oerhört enkelt, kan man säga att Tao är kärlek. Överallt i naturen finns en enorm åtrå, det är vad som skapar nytt liv. Paradoxalt nog finner man att motsatserna ofta åtrår varandra, så som himlen åtrår marken, för de möts ju vid horisonten. På samma sätt åtrår kvinnligt manligt och roten myllan. Att låta sig åtrå något är att följa Taos eviga princip, man blir ett med Tao. Och ett med makten.

Det kanske enklaste sättet att förklara Tao för en västerlänning är att översätta ordet till vägen, den ursprungliga planen varefter allt sker. Början och slutet i samma skeende, men utan vare sig början eller slut. Hur kan man förstå Tao, när hela idén med Taoismen är att den inte kan förstås. I Tao te ching konstaterar också Lao Tzu att den som tror sig veta vad Tao är, är i själva verket den som är längst från svaret. Vi kan också översätta Tao med Gud. Ingen har någonsin lyckats definiera gud, även om det inte nämns i bibeln. I Tao te ching däremot lyder den första versen sålunda:

Den Tao som kan beskrivas
är inte den eviga Tao
Det namn som kan nämnas
är inte de eviga namnet
det namnlösa
är himmelens och jordens begynnelse
Det nämnda är de tiotusen tingens moder

Den som är fri från begär ser mysteriet
Den som är fylld av begär ser manifestationerna
Dessa två springer ur samma källa
men skiljer i namn

Dessa två är hemligheten
hemligheternas hemlighet
porten till alla under.

Läs inte bara detta tyst för dig själv en gång, läs det igen, denna gång högt. Gör det. Du kanske behöver läsa det en tredje gång för att förstå, åtminstone tro att du förstå, för mer än att tro kan man inte göra. Allt annat är att hyckla. Hursomhelst, Taoismens urkund börjar först av allt med att berätta att det som följer inte kan förstås. Taoismen är fri från hyckleri, den förstår det mänskliga sinnets begränsningar.

Ordet Tao uttalas egentligen dao och har, som många bildtecken, mer än en betydelse. Det kan översättas som vägen, men har också betydelse av intelligent rörelse framåt. Tillsammans kan man alltså säga att ordet Tao betyder intelligent rörelse längs en väg. Tao är den väg som vi ska följa, men som vi inte kan se. Genom att handla i samklang med vår omgivning kommer vi hitta vår personliga väg. Det handlar om att inte göra det som inte går att uppnå, det som stretar emot, utan att istället flyta med Tao.

Taoismen flyter. Taoismen finner inget fel med något. Allt är bara flöde. Tao gör ingen åtskillnad, det bryr sig inte om att godta eller förkasta, inte ens om att välja. Tao rör allt, från det mjukaste till det hårdaste, det lägsta till det högsta och det torraste och det våtaste. Tao finner inget fel i att någon följer de ursprungliga drifterna. Att göra det är att följa Tao. Att låta sig villigt bli tagen av den ursprungliga driften är det enda rätta. Den är ofelbar. Den har tränat för nuet ända sedan begynnelsen. Den harmoni som existerar mellan himmel och jord sedan begynnelsen kan påträffas av vem som helst, när som helst. Ju fler ingrepp människan gör i den naturliga balansen som omger henne, desto mer distanserar hon sig från den, och Tao. Allt har sin egen natur inom sig, det kan också kallas DNA-strukturer eller instinkter etc. om den ändras uppstår problem. Först när man lämnar Tao blir livet surt och bittert. För i Tao finns varken ont eller gott. De är endast olika sidor på samma sak. Om vi inte var medvetna om vad som är gott, hur skulle vi då veta vad som var ont. Världen är en läromästare, och om naturens lagar följs råder harmoni.

Enligt taoismen sitter hela kosmos ihop och samspelar. Varje människa har sin plats, sin funktion och sin väg. I detta samspel deltar varje organism och också all materia. Tao är sättet på vilket allt detta håller ihop.

Till skillnad från de traditionella religionerna så har taoismen ingen konkret Gud. Det finns ingen Gud som straffar eller belönar människorna. Inte heller någon skapare. Istället finns Tao som en kraft som genomströmmar allt och som varje människa kan följa. Det är upp till varje person att bestämma om de vill se Tao som en Gud eller om man vill göra som en majoritet av taoisterna, betraktar Tao som en filosofi. För den som följer vägen spelar det ingen roll om det är en gud, en kraft eller bara det naturliga samspelet mellan tingen.

Alla religioner har till en början tillkommit som en förklaringsmodell för det vi människor har svårt att greppa, så som döden, livets uppkomst och skapelsen. De har sedan gått över till att vilja styra människors sätt att leva genom att sätta upp levnadsregler. De tio budorden till exempel.

Taoismen har inga levnadsregler för den behöver inga, den som följer Tao kommer naturligt att fatta rätt beslut. Samma sak gäller för etik och moral. Denna filosofi går att anpassa på alla problem och är på det sättet inte lika stel som en uppsättning regler kan vara.

Frågan om Taoismen är en religion eller en filosofi är svår att svara på. Gränsen är naturligtvis flytande. Även om det inte finns någon tydlig gudabild eller några profeter så finns det en inneboende mystisk kraft i Taoismen, som inte låter sig förklaras.

Det är en enkel modell för hur hela det komplexa universum styrs, visst låter det lockande. I dagens sekulariserade samhälle finns det också ett behov av nya förklaringsmodeller för det ogreppbara. På frågan vad man tror på svarar somliga att de tror på sig själva, men räcker det?

Den moderna vetenskapen kan på många sätt krocka med de gamla religionerna. Även om det är ett faktum att det går att kombinera en tro på Gud med en tro på vetenskapen, så har detta skapat ett visst behov för nya förklaringsmodeller. Taoismen är långt ifrån modern, men den kanske bättre än andra religioner / filosofier kan tillgodose de behov av andlighet som människor i vårt samhälle har. Inte en tro på högre väsen utan mer en tro på oss själva och den värld vi lever i.

Att vara taoist är inte som att vara religiös. Det finns inga tio budord som du måste följa, och som du sedan kan be om förlåtelse för om du bryter. Hela 'Tao-Te-Ching' är en uppmaning om hur du ska vara och bete dig. Men det är inget tvång, eftersom det inte utlovas någon slutgiltig belöning, som i kristendomens Paradis eller Buddhismens Nirvana. Tao som kan översättas med ordet vägen, är också en benämning på världsalltet. Det är således inget man kan ta på, men ändå tar du i det varje dag.

Taoismen förespråkar ödmjukhet. Att du ska vara som vattnet. Om du använder tvång och regler för att uppnå det du vill, då kommer det att skapas en motsättning. Om du däremot agerar på rätt sätt, då kommer andra så småningom agera som du.

"Att känna andra är intelligens att känna sig själv är sann visdom
att bemästra andra är styrka, att bemästra sig själv är sann makt
Om du inser att du har tillräckligt då är du rik, om du står i centrum
och mottar döden med ditt hela hjärta då kommer du att vara för evigt."
- Tao-Te-Ching,

Taoism är en gammal kinesisk filosofi, som i stora drag handlar om att njuta av livet och ta dagen som den kommer. Ta till exempel Nalle Puh han är ett utmärkt exempel på någon som lever i taoistisk anda. Han bara är, helt enkelt, utan att behöva bekymra sig om varken karriär eller vad han ska ha till middag (han äter ju ändå bara honung).

Enligt taoismen är man lyckligast så, när man lever och verkar i enlighet med naturen och dess lagar, inte emot den. Man behöver alltså inte leva som en skogsmänniska, utan det handlar om att följa "minsta motståndets väg".

Att leva sitt liv och agera utifrån det taoistiska sättet kan enklast beskrivas som att göra det som vattnet i en rinnande flod gör. När det kommer till en stor sten eller klippa som hindrar dess framfart så stannar den inte där för att försöka kämpa, trycka eller tvinga sig igenom hindret (vilket är en omöjlig uppgift), istället flyter den bara smidigt förbi sin motståndare och fortsätter sin resa.

Ju mer människan gör ingrepp i den naturliga balans som åstadkoms och styrs av universums lagar, desto längre i fjärran försvinner harmonin. Ju mer våldförande, desto fler störningar. Allting vare sig det är tungt eller lätt, vått eller torrt, snabbt eller långsamt - har sin egen natur inom sig, och den kan man inte våldföra sig på utan att skapa svårigheter. Om abstrakta regler påläggs utifrån är konflikter oundvikliga. Det som ses som en verksam kraft bakom allting i himlen och på jorden kallas i tao för "vägen".

'To attain knowledge add something every day....
....to attain wisdom remove something every day.'

Detta uråldriga kinesiska talesättet illustrerar det värde den kinesiska kulturen lägger i nothingness =ingenting. I den kinesiska konsten är tomrummet i en tavla lika viktig som den målade ytan - och i meditation och kampsporter ses ett tomt sinne som den ultimata tillgången. Detta är bara en logisk applikation till teorin om yin and yang - sidan yin (tomhet and ingenting) är precis lika viktig som sidan yang. De som vill följa den taoistiska vägen blir rådda att tömma sina sinnen - tills ingenting återstår.

Men varför då detta? Jo, ett sinne som inte hyser några förutbestämda eller strikta planer är mycket mer flexibel. En person som ständigt kategoriserar, analyserar, planerar och funderar kan bli fylld med intellektuella idéer som hindrar dem från att se vad som verkligen finns där. Det 'tomma innehållet' - som nämns i taoistiska skrifter - kan agera spontant där situationen kräver så, därför att det är inte bunden till ett särskilt sätt av agerande. I kampsporter kan en deltagare med ett perfekt rent sinne reagera omedelbart på alla attacker, upptäcka en svaghet och utnyttja den utan tvekan. En deltagare som är upptagen med att planera sin nästa attack missar den möjligheten.

Taoisterna lever ett liv som speglas mycket av "Wu Wei", som kan översättas som icke-handling, men en bättre översättning är enligt vårt tycke icke-inblandning. Där naturens olika beståndsdelar skall få leva fritt och i den harmoni som naturen själv har uppbyggt. "All fullkomlig rörelse är spontan och människan måste existera utan ansträngning på samma sätt som världsaltet. Innan hon har nått spontanitet är hennes handlingar ett resultat av viljan, eller av förnuftets överväganden, och därför konstlade, ansträngda och inte i harmoni med himlens rörelse.". Är man då inte i harmoni med himlens rörelse, så kan man heller inte bli ett med Tao. Och då inte heller uppnå "det heliga". Wu-Wei innebär ungefär icke-inblandning. Med Wu-Wei menas att du skall vara engagerad i livet, men du skall inte handla."Den vise placerar sig i bakgrunden men befinner sig i förgrunden; han ställer sig åt sidan, men finns alltid kvar".

En liknelse är att Wu-Wei är som en fors. Forsen drar med sig små stenar som kommer i dess väg, men när det kommer en allt för stor sten går forsen istället runt. Wu-Wei är inte att vara viljelös eller tafatt. Det avser att man inte skall göra något som inte låter sig göras. Likväl som tomhet vill taoism visa på storheten med ingenting. Det är när vi inte gör någonting som vår kropp och vårt sinne känner harmoni och vi känner full frid, så 'ingenting' tas in i våra vardagliga liv genom iden om Wu Wei. Wu Wei betyder 'att inte göra' eller 'verka utan att verka', och som många taoistiska tankar går det emot det sätt som det mesta i vårt samhälle görs på. Iden är att helt följa med strömmen omkring dig, och inte kämpa emot vågorna. När något tar över - ge efter. Var lugn och tålmodig, och vänta till du är i en starkare position innan du avancerar med nästa steg. Bilden av 90-talets man eller kvinna är den av en hårt jobbande och beräknande affärsperson som får saker gjorda genom att vara energisk och aggressiv, sköter det sociala livet, familjen och jobbet med samma övernitiska och ivriga framtoning. Denna starka yang attityd påminns vi ofta och gärna om av diverse marknadskrafter i syfte att sälja oss smärtstillande och lugnade medel, mobiltelefoner och färdigmat som vi alla behöver i dagens hektiska värld. Vad vi verkligen behöver är en god semester, och några rejäla stunders vila varje dag, och vi behöver fråga oss själva är detta verkligen vad jag vill ?. Den övertygade taoisten säger nej, och försöker ta yin tillbaka in i sitt liv.

"Imagination is more important than knowledge."

De österländska religionerna är flytande och svårgreppbara. De är inte som de västerländska, fulla av klara och skarpa gudar och färgsprakande mytologier. De är tysta, ofta utan gudar, och låter sig inte fångas så lätt i ord. Detta gör dem svåra att förstå för en västerlänning. Att ge sig in på Kinas (och de andra Asiatiska ländernas med för den delen!) religioner är som att försöka lära sig simma. När man står vid stranden känns vattenmassorna stora och farliga, och man begriper inte hur man ska kunna hålla sig flytande där ute men ändå vet man att det går. När man väl är ute på vattnet är det en otrolig känsla att ha djupen under sig utan att falla. Man känner sig trygg och säker och ger sig kanske in på att dyka och se vad som finns under ytan.

Taoismen är en ateistisk "religion". Den har inga gudar. Många texter om taoism börjar med att tala om att Tao inte går att beskriva och sen är resten av texten ett försök till en beskrivning av Tao. Så även här. Det går inte att beskriva Tao.

Tao betyder väg. Tao är ingen gud. Ordet i sig självt är inte Tao. Det går inte att förstå Tao med ord. Tao finns bakom orden, under orden. Tao är det som finns bakom det universum som vi uppfattar som oändligt. Det är det som finns bakom tiden. Innan tiden och efter tiden. Ur Tao uppstod tiden. Tao är tidshavet. Och evigheten. Tao är det ur universum uppstod, och vari det existerar. Det är det som alla atomer, kvarkar och elektroner ytterst består av. Tao är det yttersta. Vid randen av vårat förstånd och medvetande. Tao finns bakom evigheten, bakom oändligheten. Det är urkraften i universum. Uppbyggd av Yin och Yang.

Taoismen är också känd med en symbol. Symbolen heter T´ai-Chi och ska inte förväxlas med kamparten T´ai-Chi Chuan. Många tror dock att symbolen heter Yin och Yang, men det är namnen på symbolens innehåll.

Yin och Yang

Yin och Yang är de två delar som allt består av. Symbolen finns inom andra läror och är troligen äldre än taoismen. Yin och Yang är växelverkande krafter som båda kompenserar för varandra och som tillsammans skapar harmoni. Den svarta och vita färgen symboliserar världsalltets dualism. De symboliserar mörker/ljus, hårt/mjukt, skugga/solsken, kvinna/man.

Symbolen kan missuppfattas. Det den visar på är att alla ting har sin motpol, inte att kvinna, hårt och mörker hör ihop. Det är motpolernas samspel som bygger upp världsalltet. Den vita pricken i det svarta och den svarta i det vita är något som också kan missuppfattas som att det både finns gott i ont och ont i det goda.

Inom taoismen finns dock inte begreppen gott och ont. Det prickarna egentligen symboliserar är att det i varje ting ryms något av det motsatta. Vad man än betraktar och på vilken nivå man än betraktar det finns där alltid en uppdelning mellan Yin och Yang. De representerar inte ytterligheter utan bara en oförstörbar och oändlig växelverkan. När mörkret nått sin kulmen kommer ljuset åter tillbaka för att skapa balans. Yin och Yang bildar tillsammans en harmonisk helhet.

Yin och Yang är de motsättningar som bygger upp vår existens. Det är Vitt och Svart, Gott och Ont, Mjukt och Hårt, Ljus och Mörker, Manligt och Kvinnligt, Gammalt och Ungt... listan kan göras lång. Det två prickarna i bilden symboliserar att motsättningarna kan inte leva utan varandra, och när de sammanförs skapas existens.

"När folk börjar se något som vackert då blir andra saker fula
när folk börjar se något som gott då blir andra saker onda
Vara och icke-vara skapar varandra svårt och lätt stöder varandra
långt och kort definierar varandra högt och lågt är beroende av varandra
före och efter följer varandra. Därför agerar den vise utan att göra någonting
och lär ut utan att säga något saker stiger och han låter dem komma
saker försvinner och han låter dem gå han har men äger inte
agerar men förväntar sig inte när hans arbete är utfört glömmer han det
det är därför det varar för evigt."
- Tao-Te-Ching,

Yin och Yang är de två urkrafterna som Tao består av. De kan inte vara utan varandra. Försök själv att tänka dig något som är endast Yin eller endast Yang utan en gnutta av det andra i sig! Det är lika svårt som att försöka skilja sidorna på ett mynt åt utan att få två nya mynt med en bak och en framsida eller att dela en magnet och bara få en sydpol eller en nordpol - utan dess motsats. Förnekar man den ena parten i Yin och Yang slår den andra snart runt och förvandlas delvis till sin motsats. Eller så drar den till sig motsatsen i stora mängder.

Yin och Yang är ett ständigt samspel. De rör sig, byter plats, förvandlas till varandra, rinner runt varandra och i varandra som vattnet. Ibland blir det regelbundna mönster, ibland är det rent kaos. Det är dessa rörelser och olika, ständigt förändrade kombinationer av de båda som vår värld består av. Yin innehåller alltid lite av Yang och tvärtom. Därav prickarna i cirkeln. S-et symboliserar deras rörelser och symmetrin och balansen.

När Yin och Yang står i balans med varandra råder harmoni. När de är i konflikt mellan varandra råder disharmoni. Nästan alla motsatspar går att dela upp i Yin och Yang. Jag känner inte till något som inte gör det och det är ett bra sätt att förstå Yin och Yang på. Men observera! Det är inte så att t. ex. guld är Yang och endast Yang. Det domineras av Yang och symboliserar Yang, men det är inte Yang.

En person som kan se yin och yang verka i världen kan förutsäga utgången i olika händelseförlopp. Det är också orsaken till taoistens känsla av nöjdhet - han har accepterat att saker ändras och utvecklas kontinuerligt, går först i en riktning och sedan en annan.

Därför känner han sig inte upprörd eller orolig när hinder eller svårigheter kommer i hans väg han vet att saker blir bättre. Inte heller blir han besatt när rikedom eller makt kommer till honom. Även fast han uppskattar dem, så vet han att de inte är permanenta, och vinkar dem villigt adjö när tiden är över.

Riter

Den största, mest utspridda riten som sammankopplas med Taoismen är Tai Chi, som är en kinesisk rörelseövning som utförs i långsamt tempo under koncentration. Meningen med Tai Chi är att stimulera nervsystemet, sänka blodtrycket, minska stress och bygga upp muskler utan ansträngning. Det förbättrar även matsmältningen, ökar kroppens motståndskraft och förbättrar blodcirkulationen. De långsamma rörelserna i Tai Chi bidrar till att organen i kroppen masseras, vilket leder till att de fungerar bättre.

Kinesiska studier menar att sjukdomar orsakas av blockader och obalans i kroppens "Chi" (inre energi). Man tror att Tai Chi balanserar det energiflödet, vilket leder till bättre hälsa. Att behålla god hälsa och harmoni med naturen är något av det man strävar mest efter som Taoist.

En taoist ska alltid tänka igen och noga planera sin nästa handling innan han faktiskt utför den. Samma sak gäller talet, man ska tänka noga innan man talar. När man väl handlar eller talar skall man uträtta så mycket så möjligt med minsta möjliga ansträngning.

Eftersom det inte finns några Gudar som hör, eller kan göra något åt det man säger, ber inte taoister som till exempel kristna gör. De söker istället sina svar på livets bekymmer genom inre meditation och yttre observation.

Taoismen har på senare tid utvecklats och tagit upp delar av andra religioner och levnadssätt och därmed utvecklat olika ritualer med prästerskap, tempel, mässor och skriftsamlingar med mera. Många av dessa ritualer har mönster från Buddhismen.

Livet - en slumpgenerator

Under ett liv ställs vi inför mängder av val, stora som små. Varje val kommer medföra nya val och våra liv kommer gestalta sig olika beroende på de val vi gör. Andra människors val påverkar också våra liv och dessa saker tillsammans gör våra liv till en enda stor slumpgenerator. Det är i alla fall så det kan uppfattas. Ett val som görs efter noggrann övervägning visar sig ofta vara fel ändå. Enligt taoismen har dock varje människa en naturlig väg. I varje val du står inför, finns alltid ett naturligt val. En typ av intuition, som kommer naturligt när man följer Tao, styr. Att följa Tao är att lyssna efter ett inre svar. Inom taoismen finns flera olika begrepp. Tillexempel Te som betyder uppnående av den fullkomliga harmonin, det vill säga total insikt i Tao.

Alla olika begrepp inom taoismen syftar till att man skall få förståelse för vad Tao är och hur man skall handla för att följa Tao. När man följer den naturliga vägen kommer man uppnå harmoni med omgivningen, kosmos och världsalltet.

För den som vill läsa om hur andra människor uppfattar taoismen så hänvisar jag till bibliotek och boklådor. De brukar inte vara svårt att hitta något som passar, taoismen har idag en stor spridning i västvärlden.

Myter

Jorden är i grund och botten en återspegling av himlen och styrs av samma lagar- inte av människors. Dessa lagar påverkar inte bara de avlägsna planeternas rörelser, utan också fåglarnas förehavanden i skogen och fiskarna i havet. Enligt Lao- Tzu är det så, att ju mer människan gör ingrepp i den naturliga balans som åstadkommer och styrs av universums lagar, desto längre i fjärran försvinner harmonin.

För tusentals år sedan levde människan i harmoni med resten av naturen. Genom vad vi idag skulle kalla telepati kommunicerade hon med djur, växter och andra livsformer och hon betraktade inga av dem som lägre än sig själv, bara annorlunda, med andra uppgifter att utföra. Hon arbetade sida vid sida med olika slags jordnära och naturväsen med vilka hon delade ansvaret för att sköta om världen. Jordens atmosfär var väldigt annorlunda än vad den är idag med en betydligt rikare växtlighet. På grund av en bra diet och frånvaron av onaturliga ansträngningar var människans livstid betydligt längre än idag. Människan levde i fred med sig själv och alla de livsformer hon betraktade som sina lärare och vänner. Att döda djur för att äta upp dem, eller som sport, var för henne otänkbart. Men gradvis började människan ego växa och göra sig gällande. Slutligen, då människan orsakat allt fler obehagligheter kom man överens om att människan skulle gå ensam ut i världen för att lära sig en läxa. Förbindelserna bröts.

Då människan var ensam, kunde hon inte längre höra vad de andra livsformerna sade och försökte därför begripa dem genom deras handlingar, vilket ofta missförstods. Detta ledde till att växterna började skrumpna ihop och dö och att atmosfären blev torrare och torrare, öknar uppstod. Av detta följde att människan livslängd blev kortare och sjukdomar uppstod och spreds. Människan var helt enkelt tvungna att börja döda och äta sina vänner djuren. Efter ett flertal generationer hade människorna inte längre någon aning om hur livet en gång varit. Människan började även bli mer manipulativ och våldsam mot sina artfränder. Människor började döda och förslava varandra.

Livet blev så eländigt för den mänskliga arten att från två- tretusen år sedan började Stora andar födas på jorden i mänsklig form för att lära ut de sanningar som i stort sett glömts bort. Tiden gick och de stora Andarnas läror förändrades av vad man skulle kunna kalla politiska skäl. Man började söka makt över de andra och glömde vikten av de ickemänskliga livsformerna och strök alla uppgifter om att också de hade själar, visdom och del i det gudomliga och att den himmel de hade kontakt med var ett tillstånd av förening med det gudomliga som kunde uppnås av vem som helst som höll nere sitt ego och följde de gudomliga lagarna. Inte ens de Stora Andarna förmådde återinföra hela sanningen, det mänskliga egot var allt för stort. Den stora brytningen var ett faktum.

Tao Te Ching är Taoisternas "bibel" och det är också den bok som har flest översättningar i världen näst efter Bibeln. Denna bok är skriven i diktform, och består av 81 dikter. Detta gör att det lätt blir många olika tolkningar av vad Lao Tzu egentligen menade när han författade boken. Vilket medför att religionen kan uppfattas på många olika sätt, och ingen kan idag säga vad som är riktigt och vad som är fel.

Vi anser att det är viktigt för dagens människor att kunna lita mer på sina instinkter och på sig själv istället för att låta sig påverkas alltför mycket av samhällets värderingar och åsikter. Därför så tycker vi att Taoismen eller i alla fall delar av dess lära borde anammas mer av oss västerlänningar. Det skulle även bli mycket bättre för miljön om människan lät naturen ha sin gång och inte gjorde intrång i dess olika kretslopp.