Befria tiden inom dig, är det bästa råd jag kan ge dig. Du har tappat kontakten med din egen inre tid, vår egen inre rytm, och förlorat dig i den fiktiva gemensamma klocktiden.

Vårt förhållande till tiden får en allt större samhällelig och politisk betydelse, och den politiska teorin skulle må bra av att komplettera sitt "offentliga rum", med en "offentlig tid", eller Där det finns ett rum, finns det också en tid. Och där det finns ett "offentligt rum", måste det också finnas en "offentlig tid".

En förnyelse av offentligheten kräver en förnyelse av den offentliga tiden. Om alla lever i en och samma tid, måste alla leva ett och samma liv.

Det finns inte en gemensam tid för alla, utan var och en har sin egen tid, likaväl som var och en har sitt eget liv. Upptäck din egen tid. Släng alla väckarklockor! Gör vad du vill, när du vill, det blir bäst för alla. Befria tiden inom dig! Befria tiden i samhället. Tiden är allas angelägenhet, tidsfrid åt alla.

Lättare sagt än gjort. Den västerländska kulturen har länge strävat efter att bli snabbare på allt. I den industriella revolutionen, den tekniska utvecklingen har ökad hastighet och snabbhet varit eftersträvansvärt och ett mått på vår mänskliga förmåga. Springer du, så springer jag, även om vi alla blir trötta i onödan.
Blir du bara mer stressad? Lider du av tidsbrist?*

Att inte hinna med leder till stress och utbrändhet, och blir ett allt större samhällsproblem. Stress på jobbet, stress på fritiden, stress i samhället. Kan ingen stoppa det accelererande samhällstempot, eller är det omöjligt när vi hela tiden kräver högre tillväxt? Frågan om ett allt intensivare tempo är kanske bara en illusion, en rent subjektiv fråga som gäller hur vi själva uppfattar tid och tempo. Det går kanske inte alls fortare.

Tiden låter sig inte analyseras hur som helst, utan är något vi inte riktigt förstår. Tiden är större än oss, vi lever i tiden, vi vet att vi lever genom tiden. Det är möjligt att vår föreställning om tiden som en osynlig och dynamisk kraft i det statiska rummet är felaktig. Och kan vi förstå tiden utan rummet, som en "rumstid"?

Vad har då detta med politik att göra? Politik handlar om rättsliga och konstitutionella förhållanden mellan medborgare, och mellan medborgare och deras rättsliga och konstitutionella institutioner. Politik rör förhållanden i samhället eller i det offentliga rummet och definierar sig mot det privata rummet. Men när de politiska- och ekonomiska systemen får en avgjort påtvingande och livsstyrande påverkan över den enskildes livsplan, växer behovet av att själv få utforma sitt eget liv, att få härska över sin egen tid.

Befria Tiden!

Vi måste utveckla vårt sätt att se på tiden. Tiden betraktad som en linjär rörelse (i nuet) mot en framtid och från en dåtid, betyder överfört på livet, att livet är begränsat i tid, och att vi går mot en tidskollaps. Du får en existensiell stress över allt du inte kommer att hinna med under ditt enda begränsade jordeliv. Men om tiden uppfattades cykliskt, skulle tiden aldrig ta slut, och vi skulle befinna oss mitt i tiden.

En ny tidsuppfattning löper parallellt med andra stora förändringar. Bildens betydelse kommer generellt att öka i kulturen på språkets bekostnad. Skapandet, att gestalta något inifrån sig själv för en ökad betydelse, på bekostnad av kommunikationen, att hämta något utifrån.

Idag är människor mycket tidsmedvetna eftersom "tid är pengar". Vi människor försöker hela tiden lägga in tidsaspekten i alla situationer. När löven faller tidigt och skenbart före sin tid i naturen, vems sak är det att säga att det är för tidigt ? Vi försöker till och med införa sommartid för fåglarna men det fungerar inte. När det är säsong för dem att rugga, ruggar de. När det är tid för dem att skifta färg, gör de det efter sitt eget tidsschema och inte när vi bestämmer.

Ofta hör jag människor säga: "Tiden tog slut" Eller: "Jag förstår inte vart tiden tar vägen nuförtiden. Det är redan mitt på dagen och jag har inte gjort allt jag skulle göra". De stannar inte upp och tänker att vi har samma mängd tid varje dag. Det är hur vi utnyttjar tiden som betyder något. Men vi människor accepterar inte det. Vi letar istället efter någon eller något som vi kan skjuta skulden på när vi helt enkelt inte disponerade vår tid väl, vi gjorde inte upp någon plan och följde den. Kanske gjorde vi en planering, arbetade lite hur som helst med den, och lämnade sen en mängd uppgifter ogjorda och skyllde det sedan på tiden. Eller också försökte vi kanske pressa in alltför mycket. Vi har alla tjugofyra timmar om dygnet, vare sig det är sommartid eller inte, så det är säkrast att se efter hur vi disponerar tiden vi har för att kunna utföra våra uppgifter. När människor har otrevliga uppgifter framför sig väljer de vanligtvis de enklaste först. Varför inte ta de svåraste först ? Få dem ur vägen och sedan kommer du att njuta av de lättare uppgifterna eftersom du är säkrare. När du klarat av det stora hindret kommer din dag att förlöpa friktionsfritt och du kan gå hen nöjd och belåten.

Alla rusar fram genom livet. Och fort ska det gå. Varför har vi så bråttom om slutmålet ändå är detsamma för alla ? Där väntar ingen överraskning. Ju snabbare vi tar oss fram, desto mindre upplever vi och desto mindre blir det kvar. Vid livets slut finns det dock ingen som önskade att de hade stressat sig genom livet.

När det går för fort har vi inte tid att uppfatta det som finns runt omkring oss. När vi springer nedför en stadsgata uppfattar vi inte mer än de skyltar som flimrar förbi, om vi skulle gå nedför gatan så hinner vi uppfatta allt som finns i skyltfönstren och skulle vi gå riktigt sakta så är vi närvarande och ser, hör och lägger märke till allt som händer utmed gatan vi uppfattar alla människor. För att kunna bli mer närvarande behöver vi sakta ner både oss själva och vårt tempo. För vad händer på lång sikt om vi sitter fast i snabba prestationer för stunden ?

Nutidsmänniskan splittrade liv är ett sjukdomstillståndDet finns andra sätt att leva. Lägg in pauser för vila och reflektion. Stanna upp och låt världen och ditt inre hinna med. Annars är du inte här utan du tänker bara på det som har hänt och planerar det som ska hända.

Att leva är att vara närvarande, men det kräver mod eftersom närvaro ger närhet, såväl till dig själv som till andra. Att ständigt vara upptagen är ett sätt att hålla andra och sig själv på avstånd. Det är kanske bra att stanna upp och fundera varför du gör så.

Det är en gåva att kunna vara närvarande i det som sker. Livet består av en rad monotona repeterade handlingar såsom att diska, städa, lämna, hämta, handla och laga mat. Att ha närvaro även i dessa till synes enkla och vardagliga handlingar ger oss en möjligt att upptäcka vad vi egentligen gör istället för att hela tiden splittra uppmärksamheten i olika riktningar eftersom det dränerar oss på energi.

DEN MYSTISKA TIDEN

Tiden är vag och mystisk. Den finns som en obegriplig följeslagare som får oss att åldras, minnas, drömma och förskräckas. Den finns i musiken, i årstiderna och i himlakropparnas rörelser där ute i rymden. Vi har vetat sedan Aristoteles att tiden är rörelse och att det finns en ordning i naturen. Vi lärde av Newton att kroppar rörde sig genom rummet längs förutsägbara, strikta matematiska lagar. Tiden går och det som har hänt har hänt och nuet är det vi har. Einsteins teorier om att tiden inte är linjär väckte många svindlande tankar om tidsresor och evig ungdom. Men hans teorier är oavslutade och tiden fortfarande obegriplig och svårfångad. Hur gör vi när vi sparar tid ? Eller vinner tid ? Eller förlorar tid ? Om vi inte hade klockor skulle det inte finnas någon tid, ändå händer något med oss och naturen dansar runt, runt i eviga cykler.

Är det samhället vi lever i som avgör vår relation till tiden? Eller är det vår relation till tiden som avgör vilket samhälle vi lever i? Vår relation till tiden kan variera väldigt. Ibland kan tiden kännas som en gåva eller en vän som följer oss på vägen, ibland som en fiende att kämpa mot. Våra känslor, tankar och handlingar kan bli olika beroende på hur vi bemöter tiden. Att bemöta tiden
med respekt är att också visa respekt för oss själva och det vi använder tiden till.

Vi kan faktiskt välja förhållningssätt till tiden. Om du t. ex räknar med att det ska ta 2 timmar att städa och det bara tar 1½ - visst känns det som att du fått tid över? Tid du kan använda till annat.

Tidsoptimisten känner sig istället ofta jagad av tiden genom att fylla den med orimligt många tänkta göromål. Detta leder lätt till otillfredsställelse både med det som blev gjort och det som inte hanns med. Allt för att tiden flydde fortare än det var tänkt i förhållande till det som skulle göras. Våra egna ambitioner om vad vi ska hinna med och bedömningar av hur mycket tid det tar, bidrar till vår upplevelse av tiden.

Det gör också andras förväntningar, men det är vårt eget ansvar hur vi låter det påverka oss. Egentligen går tiden inte fort eller långsamt. En dag är en dag, men vi kan uppleva den olika. En dag av obruten närvaro känns annorlunda än en dag fylld av styckade tankar under spring mellan olika göromål.

Oavsett vad vi gör med vår tid, så blir den förbrukad i samma stund den används. Tiden är en färskvara som inte går att sätta in på banken eller frysa in för framtida bruk. Däremot kan vi, genom att använda tiden till sånt som är viktigt för oss, bygga upp en förmögenhet av upplevelser som vi kan njuta av flera gånger både i stunden och den dag då vi tar tid till att se tillbaka och minnas. Hur vi än upplever och använder tiden, så är vår tid lika med vårt liv. Det vi fyller tiden med blir det som fyller vårt liv. Och visst är det också så att det vi fyller tiden och livet med påverkar det samhälle vi lever i..

TIDEN GÅR

Livspulsen liknar nu för tiden mest hjärtklappning. Ett skenande hjärta som bultar så intensivt att det snart kan sprängas. Alla vet vi det. Alla känner vi det. Alla pratar vi om det. Jäktet, oron och den svindlande farten. Vi hinner inte. Julen är över. Semlorna och tulpanerna är här innan granbarren ens försvunnit i hörnet. Våren omfamnar oss. Sommaren och jordgubbssäsongen slinker undan som en ödla. Höstens mörker smyger på. Julen är inte långt borta igen. Skynda. Och så är julen över oss igen. Våra oklara ögonblick blir fler och fler. Vi hinner inte registrera vad som händer i våra liv utan allt går fortare och fortare utan att vi registrerar vad som händer med och i våra liv.
VI GÖR ALLT SAMTIDIGT

Att leva i nuet är en av de svåraste utmaningar vi har, vi som lever i 2000 - talets gryning. Vi som springer genom tiden som flåsande jakthundar. Vi verkar vara helt ovetande om att minuterna och dagarna bara försvinner ur våra liv, vi har mycket svårt att inse att de kommer in i våra liv och det ligger på vårt ansvar att göra någonting meningsfullt med varje dag. Istället känns det som om tiden går ifrån oss. Därför stannar många människor upp mitt livet och undrar förskräckt vad var det som hände och hur hände, det som hände och hur det kunde hända så fort.

Vi är inte i nuet. Vi njuter inte i det vi gör utan längtar efter framtiden. Planer. Möten. Tider att passa. Vi åker bil samtidigt som vi pratar i telefonen och har på radionyheterna och ser inte lövens färger utanför bilrutan. Vi äter samtidigt som vi läser och känner inte smaken av råg och vinägerns sötma. Vi pratar med barnen samtidigt som vi bläddrar i kompendiet och ser inte ögonens färgskiftningar och själens djup.

ATT VARA

Vi har glömt undret att leva och att finnas till och att bara vara. Allt är istället stort högljutt, snabbt och oeftertänksamt. Vi är drogade av så mycket upplevelser, information och arbete att stress, rädsla och oro skjuter undan behagliga känslor som glädje, frid, harmoni och empati. Det är svårt att vara rädd och glad samtidigt. Vi är levande människor med en ytterst kort tid att njuta av livet här på jorden, därför behöver vi stilla oss och stanna upp. När du får tillbaka kraften och förmågan att njuta av det enkla och barnsliga då står tiden stilla. När du upplever påskliljans doft, krasandet av gruset under skorna, prasslandet av torra eklöv, mossans och jordens dofter och smaken av vår då lever du.

TIDLÖSA TILLSTÅND

Det är när vi inte lever i nuet som tiden går fort. När vi knappt hinner reflektera över vad vi gör. Vi minns inte om vi stängde av spisen, för att vi inte tänkte eller reflekterade på att vi gjorde det, just när vi gjorde det. I ett större perspektiv kan vi faktiskt leva våra liv utan att minnas eller veta om vi gav kärlek, lyssnade eller brydde oss i livsviktiga situationer tillsammans med föräldrar, barn och vänner. Vi är inte i det vi gör ! Livet passerar och vårt medvetande jagar ständigt något annat.

Vi har alla upplevt tidlösa tillstånd, när vi är mitt uppe i en upplevelse och tiden inte existerar. Eller är evig. När vi var små och lekte upplevde vi tidlösa tillstånd. När vi är förälskade upphör tiden och även när vi skapar kan vi flyta på nuets flod. Tillstånd av tidlöshet, när vi kommer in i ett flöde av varande, är underbara upplevelser. Vi kan komma dit i de mest vardagliga situationer. När vi löser korsord, målar hallväggen, läser en bok eller sitter med sin älskade på ett kafé och bara gör just det. När inga andra tankar mal i huvudet samtidigt. Om jag frågar människor när de varit som allra lyckligast i livet berättar många om just tidlösa tillstånd. Vi kan inte alltid vara där, men många människor är aldrig där.

Istället så består vår livstillvaro av att alltid vara uppkopplade och tillgängliga. Mobiltelefonen i fickan, personsökaren på och internet med massor av mail på kö. Alltid redo. Med livet alltid så hårt kontrollerat väver vi ett nät runt oss av tillgänglighet, som gör oss medvetet eller omedvetet pressade och på spänn. Istället för att låta tekniken försätta oss i stressade tillstånd, borde vi lära oss att bruka den på ett visst sätt. Låta tekniken hjälpa och beskydda, spara tid och ge viktiga besked i rättan tid. Det är fantastiskt att kunna ringa varsomhelst istället från en telefonkiosk som vi inte hittar eller har mynt till. Det är befriande när någon kan lugna oss när han/hon har fastnat i en bilkö och vi tror att det värsta har hänt. Men vi måste koppla bort ibland. Att hela tiden ha jour sliter ut oss. Vi måste vila i tiden, vila i stillheten eller vila i onåbarheten. Vi förlorar förmågan och känslan av tidlöshet om vi alltid är uppkopplade. Vi förlorar kontakten med det som händer runt oss i nuet, när vi går och pratar med andra i telefonen. Vi ser inte människor och möten i vår närhet. Vi är inte där vi är. Att vara onåbar är ett stärkande tillstånd.

Våga vara onåbar ! Dagens teknik gör att många hela tiden är uppkopplade och tillgängliga. En mirakulös möjlighet, men som till slut kan bli själslig fångenskap och ett beroende. Väga längta ! Våga vänta ! Våga det oförutsägbara ! Att längta och att inte ha allt under kontroll ger själen ett andningshål.

MEDITATIVA AKTIVITETER

Det stora utbudet av terapier och aktiviteter är antagligen en spegling av vårt behov av att finna stillhet, frid, harmoni och vårt sanna jag. Qi gong, Tai Chi Yoga och meditation är bara några sätt att fånga livsenergi och nå meditativa tillstånd. Att träna och idrotta är också ett sätt att nå tillstånd av frid och harmoni.

LÅNGTRÅKIGHET

Vi bokar in varje stund av vårt dygn. Vi vill uppleva och leva och känna och lära. Fritiden efter dagens arbete är fylld av matinköp, tvättstugan, engelska kursen, datorkursen, hämta, lämna, skjutsa och ringa. Den oskattbara tiden då vi bara är finns inte. Den tiden är mycket viktig, att ha långtråkigt är en underskattad syssla. För barn är det säkert ännu viktigare. I långtråkigheten kan vi höra vår egen inre röst, komma till insikter och förstå våra drömmar och önskningar. Men om vi är ovana kan det nästan vara en skrämmande, obehaglig och rastlös upplevelse !

Måste vi verkligen boka in den lilla fritid vi har med schemalagda aktiviteter som vi måste skynda till och från ? Från skidträningen till ridningen, till ishockeyn, till kyrkans barntimmar eller till baletten. Av detta får vi bara utmattade chaufförer och överaktiva barn i ett redan hyperaktivt samhälle. Vi behöver få tillbaka långa blanka sommarlov med plats för spontana lekar och äventyr och fundersamma stunder i gröngräset, och evighetslånga julaftnar med massor av smärtsam och glädjefull väntan.

PRIORITERA ELLER HINNA

Vi kan inte hinna med allt. Även om många av oss verkligen försöker. Och när vi inte hinner blir vi stressade och fyller på vårt inre skuldkonto med dåligt samvete. Därför måste vi välja. Välja och prioritera . Att då och då säga prioritera istället för att hinna kan ge en påminnelse om vad som är viktigt för oss. Verkligen viktigt. Jag hinner inte meditera = jag prioriterar inte meditation, mig själv och hälsan. Jag hinner inte hälsa på min vän = jag prioriterar inte min vän.

Det är också viktigt att kunna säga nej. För att kunna säga ja till sig själv. Det kan göra ont att säga nej till någon eller något, men ibland måste vi prioritera oss själva. Kan du arbeta över i kväll ? Nej, jag prioriterar min hälsa och mig själv just idag. Ofta beror mottagandet av ett nej på hur vi har förpackat det. Kroppsspråk och tonfall som visar irritation, ilska eller nonchalans gör ingen glad. Det krävs styrka och mod att stå upp för sig själv i ett hög hastighets samhälle, men det är antagligen dessa människor som blir mest livskraftiga.

Eftersom vi har så bråttom och livet levs i turbofart skruvar vi upp hastigheten på livets alla områden. Vi måste skynda för att kunna skynda vidare. Men det finns en fart som är den rätta för varje företeelse. Höghastighet är inte bra. I varje fall inte hela tiden. Om vi rannsakar oss själva så är det ofta den höga farten som orsakar tragedier. I miljön, i naturen, i trafiken och på arbetsplatser. Hela vårt liv blir ett sprinterlopp. Vem orkar hålla 100 kilometers fart dygnet runt hela livet.

Och den höga farten kräver stressiga visiter hos föräldrarna på fars och mors dag, klyschor när vi hälsar på bekanta på gatan och lättuggad mat som blixtsnabbt serveras av flinka ungdomar ur luckor i väggen medan bilen tömmer sig på avgaser. Vi kan bara själva bromsa ned och det lär vi oss inte på en helg. Men vi kan börja att försiktigt bromsa livsresan som rusar och rusar.

Det finns människor som vet och känner och gör något. I det lilla och i det stora. Det finns en europeisk förening som heter Slow Food och som vill bejaka människans rätt att uppleva tusentals smaker av traditionell mat från hela världen och bevara små lokala matställen och affärer. Varför inte börja bejaka långsamheten.

ATT GÖRA SÅ GOTT VI KAN

När tiden tycks ha stryptag och vi måste välja och prioritera är det lätt att bli fångad av skuldkänslor. En bra affirmation att bära med sig i medvetandet är den att "jag gör alltid så gott jag kan". Den är nästan alltid sann. De flesta människor gör faktiskt så gott de kan. Vi vill väl. Vi menar väl. Även om det inte känns så. Du gör faktiskt så gott du kan ! Låt det budskapet, den affirmationen, gro i ditt medvetande. Vad andra människor tycker och tänker har egentligen ingen betydelse för andra känner inte alls till smärtan i dina vardagsstrider. Om du visste att mannen i den långsamma bilen just fått reda på att hans katt blivit överkörd eller att den sure kyparen har en fru som just lämnat honom, då är det lättare att förstå dem. Alla har sina vardagsstrider som vi andra inte vet något om.

Ibland ligger vi på topp och är i bästa form, precis som en idrottare. Att alltid ligga på topp sliter ut kroppen. Precis som världsstjärnan i friidrott, som måste lägger in perioder av vila från träning och tävling, behöver vardagsmänniskan sänka farten och släppa taget. Men det är oerhört svårt för många.

För att vi skall kunna njuta av tiden och livet behöver vi våga lita på att saker och ting faktiskt ordnar sig ändå. Det är så lätt att tro att endast jag eller mitt sätt är det rätta. Att uttröttad hellre laga middagen, städa toaletten, skriva rapporten och ringa det viktiga samtalet bara för att det skall bli riktigt gjort. Det vill säga på mitt sätt. Denna känsla av oersättlighet kan stressa sönder oss. Att släppa taget och känna tillit är en underbar känsla.

FRÅN EN TID TILL EN ANNAN

För att vinna tid tar vi oss fram i svindlande fart. Vi kör bil fort och blir hutlöst irriterade på mannen i keps som kör för sakta. Vi åker snabbtåg. Vi flyger från ena delen av jordklotet till den andra på några svindlande ögonblick. Kroppen hamnar i New York, men själen är kvar i Köpenhamn eller Östersund. Stressen som skapas i kroppen när vi färdas över tidzoner gör att vi mår dåligt. Eftersom det tar upp till flera dagar att återhämta och vänta in själen, kan det vara en otjänst att ge sig iväg på en långväga semester för att koppla av. Slutresultatet av vila och frid blir kanske noll eller till och med negativt. Någon har sagt att vi aldrig ska ta oss fortare fram än en kamel ! Men här, på våra breddgrader, är väl cykel ett mer naturligt fortskaffningsmedel. När vi cyklar är farten lagom för själen och dofter och väderlek och ljud omfamnar oss.

PLANERANDETS NJUTNING

Många av oss lever i framtiden. Vi planerar hysteriskt för nästa stund och nästa och nästa. Så mycket att vi inte hinner njuta av varken nuet eller planerna. Det borde vara en mänsklig rättighet och ingå i själva planen att också njuta av den. Oavsett om det är en stor politisk fråga eller julklappsinköp. Tiden går fortare ju mer vi har i huvudet. Det är en del av upplevelsen att njuta av planer och drömmar. Om vi handlar julklappar under press förlorar vi njutningen. Om vi istället planerar vad vi skall ge, hittar en affär, jämför priser och kvalitet och köper något vi valt med hjärtat blir processen äkta och presenten värdefull.

Stora och viktiga beslut som tas under tidspress kan bli dåliga beslut, och så får vi betala med extra arbete eller börja om från början. Den tid vi tror att vi vinner på att skynda kan vi förlora senare på vägen, när vi måste göra om eller börja om från början. Genomtänkta planer brukar löna sig. Tidsmässigt och mänskligt.

ÅLDRANDET

Det mest skrämmande vi tycks uppleva är åldrandet. Som en fasa slår rädslan tidigt klorna i oss. Fram till 20 - 30 års åldern befinner vi oss fysiskt i en uppbyggande fas, efter det börjar nedbrytningsfasen. Och vi gör sannerligen
allt för att skrämma livet ur varandra. Vi hotar och pikar vårt åldrande.

Vi dömer och bedömer. Vi har trettioårskriser och fyrtioårskriser. Vi blir 55+ och pensionärer. Vi stänger ute varandra från arbetsmarknaden, idrottsarenan och restaurangen. Platsannonserna söker unga med framåtanda och idrottsjournalisterna gycklar med idrottarna över 35 år.

Åldrandet är påverkbart och individuellt. Livet är föränderligt och rörligt. Med djup vördnad inför livets magi borde vi förstå att almanacks åldern endast är ett mått på det antal dagar vi levt. Intressantare är istället vår biologiska/kroppsliga ålder. Den ålder som våra inre organ, hud, hår, senor, leder och skelett har, beroende på hur vi levat. Den som är 35 år i passet men har inrökta cigarett lungor, otränat hjärta och svaga rygg och ben muskler kan ha en biologisk ålder på kanske det dubbla. Men vi kan stoppa och förändra processer till det bättre. Eller sämre. Studier på äldre män som varit elit löpare visar att de positiva effekterna på hjärta och blodkärl har försvunnit.

Deras hjärta och kärl hade kondition som de aldrig tränat. Kondition är en färskvara. Deepak Chopra, den kände författaren och läkaren, säger att: "Tidens pil kan alltså röra sig framåt med hög eller låg fart, stanna upp helt, eller till och med vända om. Din kropp blir yngre eller äldre i biologisk mening beroende på hur du sköter den."

Vi har också en mental ålder som visar vår glädje, entusiasm, kreativitet, livslust och attityd. Av dessa tre "åldrar", almanackan, biologin och mentaliteten, är det bara almanackan vi inte kan påverka. Men vi har en ofantlig möjlighet att påverka de andra två.

När vi fyller i formulär på arbetsförmedlingen, på försäkringsbolaget eller på banken, borde det finnas flera kolumner för ålder. Vi känner alla människor där almanacks åldern inte stämmer med den biologiska åldern. Den målmedvetna 78 åringen som åker vasaloppet eller den livströtte 31 åringen som flåsar i trappan. Vi behöver öppna oss för att åldrandet, både det biologiska och mentala, är påverkbart och föränderligt. Låt ingen utanför dig, få dig att tro något annat. Inte ens försäkringsbolaget, arbetsförmedlingen eller sportjournalisterna.

LEV HÄR OCH NU

Lev en sekund i taget.
Gårdagen kommer aldrig mer igen.
Morgondagen har du inget löfte om.
Den här sekunden är allt du har.

Tiden är din dyrbaraste gåva.
Tid kan aldrig återkallas när den väl är försvunnen.
Tid kan aldrig sparas. Detta ögonblick är den enda tid som existerar.

Genom att säga JA till det som är viktigt i ditt liv och NEJ till det som är oväsentligt rör du dig framåt i riktning mot det du vill uppnå i livet.

Använd din tid på bästa möjliga sätt.
Det är de små dagliga besluten som för dig närmare eller längre från
dina drömmar hur du vill leva, vara och agera i livet.

Du ska handla NU. För det är bara handling
som gör att drömmar blir verklighet.

Vad du gör nu bestämmer vad du blir i nästa ögonblick.

Varje dag är en ny början, ett äventyr att leva.
Precis som en skulptör formar leran eller en målare som med varje penseldrag skapar en bild så skapar du med varje handling du utför ditt eget mästerverk,
Ditt liv. Och gör det NU !!!!