Dragon Age – Ett fenomen

Något som alltid varit populärt inom spelmarknaden är fantasy rollspel, liksom inom böcker, tv och film så är ämnet fantasy så stort och omvälvande att det finns otaliga titlar att välja mellan. Från klassiska varianter utav brädspelet Dungeons & Dragons till licensspel baserade på Sagan om Ringen och Game of Thrones. Man skulle kunna tro att marknaden skulle vara övermättat vid det här laget men publiken verkar inte kunna få nog utav alver, orcer och dvärgar. Ett utav dom spelföretag som bestämde sig för att försöka ge sig in i fantasy leken var inga andra än Bioware, som innan dess var mest kända för sina Star Wars rollspel och numera även science fiction eposen Mass Effect. Deras fantasy titels skulle dock snart anses som banbrytande och ett välkommet tillskott till fantasyträsket, med tillräckligt mycket inspiration utav både J.R.R. Tolkien och George Martin för att göra dom flesta fansen nöjda och belåtna.

Bra balans mellan låg och hög fantasy

Dragon Age serien lyckas med vad många andra fantasyspel brukar fallera på och det är att hålla en god balans mellan hög och låg fantasy. Man skjutsar in den användarskapade karaktären i en episk saga om invaderande Darkspawn (Biowares inhoppare för orcs, troll och goblins) samtidigt som man får lösa lokala och mindre konflikter, bygga relationer genom att utföra personliga uppdrag och genomgå flertalet väldigt välskrivna och djupa konversationer med olika datakontrollerade följeslagare och andra NPC:er samt finna kärleken om det är det man önskar. Allt detta gav spelaren en mer personlig koppling till storyn och karaktärerna och den övergripande faran som hotar världen är därmed mycket intimare och inte så distanserat och oövergripligt som det lätt kan bli i episka sagor.

Tre delar hittills

Hittills så har 3 delar i Dragon Age – serien kommit ut och Bioware har gett små ledtrådar om att dom kommer släppa en fjärde del i serien om inte alltför många år in i framtiden. Utvecklingen utav spelmekaniken mellan dom olika delarna har gjort att sättet som strider och dialoger utförs på har varierat från del till del. Min favoritspecialisering som en Spirit Warrior i första spelet försvann på sett och vis, men går ändå att emulera i senare delar med att fokusera på en blandning mellan lätt magi utan att för den delen vara en mage och ren rå muskelstyrka. Trots att dvärgar sägs vara helt magilösa så kan dock både Oghren och Brogan Dace lära sig spirit warrior specialiseringen och Fenris i del 2 har en hel del liknande egenskaper. Andra förändringar är att från del 2 och framåt så anpassade man kontrollerna mer för handkontroller till konsoler när det kommer till strid, dom sedvanliga dialogvalen byttes ut mot dialoghjul liknande det i Mass Effect och grafikmotorn uppdaterades rejält mellan vändorna. Världarna har även dom gått från att vara hubbar i första och andra delen till att vara väldigt mycket större, nära på öppen värld i tredje delen då man tog mycket inspiration från konkurrenten The Elder Scrolls: Skyrim.

Dragon Age är för spel vad Sagan om ringen trilogin, The Wheel of Time serien eller pågående A Song of Ice and Fire eposen är för böcker, film och tv-serier. Genom att sätta en ny standard inom interaktioner mellan karaktärer och ett mer personligt berättande så har Bioware lyckats blanda hög och låg fantasy i en komplett kompott där ens val får konsekvenser och relationer är minst lika viktiga som ens utrustning och uppgraderingar i andra spel.